Så har då snökaoset nått även oss i västra Mälardalen. Hustrun tog en promenad för lite julklappsshoping igår förmiddag innan det bröt ut, för övrigt har snöovädret hållit oss inomhus tills för en dryg timme sedan då jag med dödsförakt i blicken tog itu med att flytta 20 cm nysnö från gården. Det var bara att bita ihop och glömma den isiga vinden - det har i alla fall slutat att snöa nu, men risk finns för fortsatt frusen nederbörd. Med tanke på de trafikrapporter som kommit under dagen, så är man i alla fall glad att inte behöva åka någonstans.
Nämnda trafikrapporter har redovisat mängder med mer eller mindre allvarliga vägolyckor, försenade eller inställda tåg och urban kollektivtrafik som upphört att fungera. Flyget har i stort sett varit avstängt under dagen och någon har beräknat att ca 60 000 passagerare har fått se sina resplaner drastiskt förändrade.
Som vanligt så kommer frågorna om varför det svenska transportsystemet alltid rasar ihop så snart det börjar snöa. Tyvärr är det en kostnadsfråga som kräver någon form av optimering - det är knappast rationellt att dimensionera efter extremsituationer, som trots allt bara råder under någon enstaka procent av tiden. När det gäller järnvägen är det dock dags att höja ambitionsnivån. Den går inte helt bra i normala fall och i lägen som gällt idag är det närmast en slump om man får den förflyttning man tänkt sig. Även om riksdagen nu beställt en strukturutredning av den spårbundna trafiken så måste man ha klart för sig att ord på papper sätter inte fart på tågen, det krävs dessutom pengar, pengar, mycket pengar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar