Med nu två ljus tända i adventsljusstaken kan vi konstatera att kung Bore inte tänker ge sig utan spänner istället musklerna ordentligt. Isande kyla med -16 grader på termometern i morse gör att man får tänka sig för innan man sticker ut näsan utanför dörren, men som tur är har vi haft i det närmaste vindstilla vilket hjälper en del. Påklädda för arktiska förhållanden kunde vi därför ge oss ut på en promenad i närområdet och se hur skidfolket snabbt tar vara på sina oväntade möjligheter till sin utövning.
Igår tog vi däremot bilen för en tur till Nykvarns julmarknad och kunde beskåda både njutbar konst och förnämligt hantverk hos utställarna. Hustrun inhandlade ett virkat (!) halsband - en finurlig nymodighet från det stora landet i väster.
Trots kylan hos oss är det nu den södra delen av landet som får ta den verkliga smällen av snöovädren med klass II-varning från SMHI. På samma sätt som vi drabbades i början av veckan får nu Halland och Skåne sin beskärda del av oframkomliga vägar, inställda tåg och flyg, strömavbrott etc.
Jag minns från mina år i den skånska provinsen hur snökaos kan se ut när snön i princip driver igen direkt bakom snöplogen. Jag minns en vinter då plogarna inte längre tog sig fram utan man istället fick rekvirera snöslunga norrifrån. På vissa ställen rådde snöröjningsredskapen inte på blandningen av drivsnö och sand, utan man fick använda samma typ av schaktmaskiner som man en gång använde när vägen byggdes för att få vägen framkomlig.
Jag minns också hur gästerna på min systers bröllopsfest, efter ett överraskande snöoväder, festklädda fick baxa sina bilar från vårt föräldrahem ute på landet fram till landsvägen när festen var över. Själva fick vi draghjälp av min fars häst när vi på morgonen dagen därpå skulle börja hemfärden till Mellansverige.
I det perspektivet känns det nu tryggt och skönt att vara bosatt i den lugna Mälardalen, även om man av ren rutin måste klaga lite även här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Att bedöma klimatet är inte lätt. Det lär fortfarande vara så att min prognos slår SMHIs i mer än femtio procent om jag spår att "vädret i morgon blir likadant som vädret idag". Vilket å andra sidan är ganska ointresant eftersom att förutse förändringar i de sllra flesta sammangang är nyckeln till framgång.
Men nu handlade det om vädret. Vu flyttade upp till Västerås våren 1988 tre år innan vår son Jonathan föddes. Bosatta i Barkarö upplevde vi fem vintrar utan någon egentlig snö. Då fanns det barn som började skolan som inte hade något minne av snö.
Som det kan förändras. Jag har foton av mig när jag kommit till Sverige som undernärd treårig flykting. Då kunde jag inte se över snövallarna.
Än så länge är snömängderna i Malmö hanterliga. Vintern för två år sedan travades snön upp över ett större fält mellan Sibbarps kallbadhus och Strandgatan. Det tog ett bra tag innan snön försvann och ännu längre för gräset att återhämta sig.
Förra vintern skulle kommunen vara smart. Man spärrade av halva parkeringsplatsen för snöstapling. Men inte kom det nån snö. Bara irriterade väljare som ringde politikerna om bristen p P-platser.
Det ska f-n vara metereolog.
Det enda vi säkert vet, är att vi inte vet vad vi inte vet, och det gäller speciellt vädret! ;-)
Skicka en kommentar