Monsterstorm

Idag har vi hållit oss på hemmaplan så när som på en promenad i närområdet. Vädret har återgått till någorlunda stabilt höstväder med några plusgrader. Igår var det annorlunda med regn och rejäl blåst, nästan av västkustsk karaktär, men än så länge är det fortfarande sötvatten vid våra stränder. Trots allt böjde vi oss inte för vädergudarna utan åkte till stan och genomförde veckans målarpass på Club Artis som planerat.

Det vi kallade storm igår är emellertid bara en andeviskning jämfört med det som USAs ostkust nu genomgår när 'superstormen' Sandy kommit in över land. Förödelsen blir närmast obegriplig när ett oväder av denna dimension drar fram. Stora delar av regionen kring New York var igår mer eller mindre lamslagen med översvämningar, eldsvådor och sönderblåsta hus. Över en miljon människor var strömlösa och kommunikation på vägar, gator och räls i stort sett obefintlig. Alldeles speciellt drabbades naturligtvis flyget med över 12 000 inställda flygrörelser i regionen.
Ovädret har klassats som en nationell katastrof och undantagstillstånd har utlysts i flera delstater på amerikanska ostkusten. Att sätta sig in i hur den enskilde drabbade medborgarn känner sig är nästan omöjligt. Att få hela sin tillvaro spolierad känns säkert inte bättre av att situationen delas med tiotusentals andra människor. Det underlättas säkert inte heller av att den senaste veckans prognoser om skador bara bekräftats. Inte är det trevligare för de miljontals människor som nu väntar på härjningarnas fortsättning i orkanens spår på väg upp mot Kanada.
Tyvärr är det inte heller sista gången som ett sådant här tillstånd förekommer. Tvärtom räknar klimatforskarna med att de tropiska stormarna kommer att bli både flera och kraftigare i takt med den globala temperaturökningen som pågår. Då borde en upplevelse som den nu inträffade underlätta för alla att enas kring åtgärder för att bromsa denna process.