Arbetarrörelsens armageddon

Så sakta börjar vardagen återvända till normala rutiner efter den senaste tidens förkylningar. Igår tog vi en turmed bilen in till stan för en promenad och ett biblioteksbesök. Idag har vi varit produktiva och bakat grovbröd, frallor och veteskorpor, för att därefter ta vår dagspromenad till mataffären för några mindre inköp. Vi har också haft nöjet att se vintersolen skina på ett uppmuntrande sätt och ett par plusgrader ute börjar ge de första tecknen på att våren närmar sig. Dessvärre lär vi väl få räkna med några bakslag på vägen dit - enligt den gamla bondepraktikan ska ju lärkan "snö ner" tre gånger innan det är vår på allvar, och än så länge har inte lärkan visat sig överhuvud taget.

Den sorglustiga processen kring sossepartiets nystart fortsätter, om än utan de svartaste rubrikerna i tidningarna just nu. Några bedömare ser Per Nuders avböjande av ordförandeposten som ett riktigt dåligt tecken. Man trodde att han ville ta revansch och leda rörelsen, men han väljer pengarna före partiet. Det är något oerhört när en socialdemokrat uppvuxen i rörelsen inte längre ser erbjudandet om att bli partiledare som den finaste förfrågan man kan få i livet - då har något dramatiskt hänt. Om de kompetenta inte längre vill bli partiledare, och man tvingas välja en andraplansfigur, får man nog räkna med att raset i opinionen kan komma att eskalera. De väljare som finns kvar kan överge partiet om man upplever att det blivit lättviktigt och verklighetsfrånvänt.
Erik Åsbrink, finansminister 1996-1999, är också oroad över situationen i partiet. Sossarna måste enligt honom ompröva stora delar av sin politik - och har en hel del att lära av Moderaterna och partiets problem ligger i den förlorade arbetslinjen.
Även om vare sig socialism eller kollektivism tillhör mina favoriter, så måste jag ändå framhålla vikten av en fungerande opposition i en demokrati. Detta är förutsättningen för en tillräcklig spänst i den politiska debatten. Därför vilar det ett tungt ansvar på det närmast haverade S-partiet att skapa förutsättningar för detta. Västerkantens övriga aktörer inger inte allt för mycket hopp i den vägen och ett ökat utrymme för SD måste till varje pris undvikas. Om några veckor vet vi hur det gick.