Vindkraft ifrågasatt

Ökenvandringen i förkylningens land har fortsatt för oss båda, men förhoppningsvis börjar vi nu skåda ett litet målsnöre vid horisonten. Jag sade för en stund sedan till hustrun att "det var länge sedan vi fräste så mycket åt varandra" - ett fräsande som kommer sig av de helt okontrollerade, primitiva försöken att få loss det sega snoret från näsa och bihålor. Nu gäller det bara att gilla läget någon dag till, så ska väl snart eländet vara över för den här gången. Som lök på laxen fick jag dessutom ge mig ut på morgonen idag för att ta bort resultatet av ett mindre snöfall under natten.

Mitt i all oredan var jag kallad till ett mötet med (m)-partiets energipolitiska grupp här i stan för en diskussion om vad som kan göras för att få hejd på de dåligt genomtänkta planerna på utbyggnad av vindkraft i landet. Den subventionspolitik som nu driver fram huvudlösa investeringar i mångmiljardklassen måste ifrågasättas, inte minst för att försöka hejda den ständiga eskaleringen av elpriset till användarna. Det måste ställas krav som i tid bromsar en utveckling, som med full fart är på väg att rusa rakt in i väggen.
I ett försök att hitta den rätte mottagaren för våra synpunkter fann vi, att vi har den statliga Energimyndigheten med ett tydligt uppdrag, och endast det, att ställa om vår energiproduktion till "förnybara energikällor". Det finns däremot ingen med uppdrag att ha en samlad bild av hela energiförsörjningen.
I detta ledsamma läge bestämde vi oss för att gå till en av våra egna riksdagsledamöter, som nu är gruppledare för (m) i Näringsutskottet för att genom henne komma vidare i vårt lobby-arbete. Det kan inte vara sund politik att storsatsa på något som helt saknar förutsättningar att stå på egna ekonomiska ben och vindkraften är ett flagrant exempel på just detta!