Glädjande miljöbesked

Idag gick Tour de Ski till ända för denna gången och de svenska placeringarna fick dessvärre en tillbakadragen karaktär. Dessto bättre lyckades Norge, som efter formidabla slutspurter tog en andraplats på både herr- och damsidan. Det har ändå blivit en hel del spännande timmar framför TVn under den kanske mest dramatiska skidveckan under säsongen.
På hemmaplan har vi fått uppleva något så konstigt som töväder (som mest +4 grader idag). Det har tagit rejält på snömängderna, som kanske, trots allt, inte är så stora som det tycks så här tidigt på vintern. Istället för snöröjning fick vi nu istället roa oss med att hacka is på gårdsplanen efter nattens påfrysning. Ett par promenader i närområdet har vi också hunnit med.

Från omvärlden, som ständigt översvämmas av diverse miljölarm, kom igår ett glädjande besked. Ozonskiktet över södra Sverige har inte varit så tjockt sedan 1991. Under slutet av året har vädret varit extra gynnsamt och det kan vara en förklaring till rekordet. Detta är ett bra steg i rätt riktning, men kanske är det för tidigt att säga att ozonskiktet har återhämtat sig. Även i Norrland har värdena varit bra, men eftersom det inte går att mäta ozonet där under vintern är det osäkert om det är rekord.
Håller utvecklingen i sig kan det här vara slutet på det självmordsförsök som mänskligheten tog sig för på 1970-talet genom användningen av freoner och andra klorerade kolväten, vilka i rask takt började bryta ner ozonskiktet och det skydd som det ger mot kosmisk strålning. Den räddande ängeln kom med Montreol-protokollet år 1987, som lade ut vägen för avveckling av användningen av dessa farliga substanser.
Nu är frågan hur lång tid det ska gå innan en liknande insats på allvar kan påbörjas när det gäller utsläpp av växthusgaser, för ännu en gång har vi människor nu börjat såga av den gren som vi själva sitter på!