Konstens bakgård

Idag fick sommaren ett återfall och det gick att åter sysselsätta sig utomhus, till skillnad från gårdagen då blåsten gjorde att man hellre höll sig inomhus. Trots detta gick vi ändå en promenad i närområdet och idag åkte jag på cykel ner till centrum för en kortare diskussion kring (m)s energipolitska program. Noteras från söndagen ska det faktum att Sverige, mot de flestas förmodan, vann alla fyra avdelningarna i Finnkampen. Det är ett tecken på att om Sverige har en dålig period i friidrott just nu, så är finnarnas läge ännu sämre. Det får väl vara trösten för ett tigerhjärta.

Anna Odell som tidigare i år tog i anspråk den svenska psykvården efter ett simulerat självmordsförsök fick igår sin dom. Det blev dagsböter, det mildaste av de straff åklagaren yrkat på. Hon fälldes för oredligt förfarande och våldsamt motstånd. Tilltaget som sades ingå i konstprojekt med syfte att syna vårdsystemet i sömmarna och kom att nu kosta henne 2 500 kr i böter. Kulturmaffians kommentarer blev att domen innebär att det finns en risk för både konstnärer och journalister att hindras i sin yrkesutövning om de vill wallraffa eller på andra okonventionella sätt undersöka oegentligheter i slutna strukturer.
För mig, som den enkle skattebetalaren i allmänheten, är frågan närmast om dessa numera allt vanligare konstiga "projekt" överhuvud taget ska få kallas konst. Konstnärlig utbildning bör enligt min mening syfta till kulturell utveckling i samhället. Det man nu ofta ser har istället en prägel av kulturell avveckling. Vi får inte förledas till beundran av något som i själva verket är ren flum - vi måste alltid vara redo att ropa "men kejsaren är ju naken"!