Åter till konsten

Ett högtryck har gett höstvädret karaktär av brittsommar om än lite kylig i vinden. Detta passade bra igår då jag tog itu med ett av årets tyngre trädgårdsarbeten - att sikta kompostjord för att sprida ut på gräsmattan. Sex fulla skottkärror av näringsrik mylla blev det, och nu finns det plats för att ösa över fjolårets kompost i "mognadslådan". Detta kretslopp är till gagn för både växtligheten och plånboken. Under tiden har hustrun fått upp nya spår i släktforskningen kring äldsta dotterns svärmor och nya pusselbitar kan läggas i släktschemat.
Idag var det dags att starta höstterminen i vår "konstutövning" i Club Artis. Det känns riktigt bra att komma igång med lite skapande hantverk efter sommaren och idag blev det akvarell för hustrun och akryl för min egen del. Dock känner vi oss ännu inte mogna för att delta i klubbens närmaste utställning, som ska ingå i Kulturnatten på lördag.

Man kan ju fundera på vad det är som gör att människan har detta behov av att uttrycka sig i konstverk. Ända sedan väggmålningarna i Altamiragrottan för många tusen år sedan har målning och skulptur producerats med högst varierande resultat. Konstens roll för dokumentation av samtiden borde idag, i digitalkamerans tidevarv, ha spelat ut sin roll, men ändå görs varje dag mängder av bilder som "tolkning" av den samtida miljön. Varför, kan man fråga sig!
Konstens roll som medel för att beskriva känslor och inre upplevelser är däremot ett mera förståeligt behov. Om detta sedan är till gagn för mänsklighetens kulturella utveckling kan man ju ha olika mening om. Några moderna exempel avskräcker förvisso - uppsamlad urin i glasrör, vandaliserad tunnelbanevagn, simulerad psyksjukdom etc. Men förvisso finns det fortfarande seriösa och skickliga konstutövare med beundransvärda alster. Låt oss hoppas att det är dessa som får förvalta arvet från Altamira!