Jordbruk igår och idag

De senaste dagarna har vi tillbringat i Skåne eller på väg hem därifrån. Under veckohelgen besökte vi min syster och svåger där vi undfägnades med både god mat och trevligt sällskap. Vi gjorde tillsammans två utflykter på det vackra Österlen, som blivit en allt vanligare tillflyktsort för den svenska kultureliten och andra kändisar, men också för välsituerade tyskar som ser till att huspriserna hålls på en hög och jämn nivå.
Hemresan under två dagar, med övernattning i Målilla gick utan problem och nu med medvinden som draghjälp istället för västkustens vedervärdiga motvind. Vindriktningen är inte oväsentlig när man färdas i en hög husbil!

I Diö gjorde vi ett besök vid Linnés Råshult och tittade på det 1700-talsjordbruk som bedrivs i museiform. Det gick väldigt lätt att föreställa sig de vedermödor som den tidens människor hade att möta. Hur en familj, ofta med en stor barnaskara, kunde överleva på detta småskaliga, hantverksmässiga jordbruk är en gåta, men medellivslängden var ju heller inte mycket mer än hälften av den som gäller idag.
Det skulle kanske vara nyttigt för miljörörelsens småskaleivrare att göra ett studiebesök på Råshult och där få se vad jordbrukets mekanisering betytt för avkastningen. Kontrasten mot de stora skördetröskor som arbetade bara någon kilometer bort är bedövande. Dessa maskiner tar på någon minut in lika mycket spannmål som kanske var Råshultsbondens hela årsskörd på 1700-talet. Därför är det viktigt att förstå och bejaka betydelsen av teknisk utveckling och förädling av odlingsväxterna. På 1700-talet kunde bonden i bästa fall försörja sin familj - idag ska en svensk bonde förse sig själv och 2 000 andra människor med livsmedel. Därmed kan småskalighetens öde anses vara beseglat!