Ska vi sluta att hoppas?

Jag kan konstatera att vintern har det motigt i dessa klimatförändringens tider. Vi har haft flera plusgrader på dagarna och bara en natt med en aning nattfrost och den upplysande snön har för svunnit. Det betyder å andra sidan ett bekvämare liv då snön uteblir. Igår blev det ett litet avbrott i vardagsrutinerna då det var dags att ta del av SVT:s redovisning av Nobelprisutdelning och efterföljande festligheter. Det är imponerande att dessa, i många fall ganska ålderstigna, celebriteter orkar sitta i nästa sex timmar med enbart ett kort avbrott för transport från Konserthuset till Stadshuset i Stockholm.

Igår blev det även ett nytt avbrott i de pågående regeringsförhandlingar sedan (S)-ledaren Löfven misslyckats med att sy ihop ett regeringsunderlag i mittfältet. (C)-ledaren Annie Lööf gjorde klart att fem dygns förhandlingar inte kunnat uppfylla deras 'krav' och hänvisade till Löfvens oförmåga att ta sig ur de ideologiska bojor som (V)-partiet kopplat på honom. Partierna (L) och (Mp) tycks ha mer eller mindre varit hänvisade till en undanskymd plats i periferin. Bollen är nu tillbaka hos riksdagens talman och framtiden är lika oviss, men ett extraval har ryckt ännu ett steg närmare. Vad som kan konstateras är att, all utfrysning till trots, (SD) och (V) från sina respektive vågmästarpositioner fortsätter att omöjliggöra en förnuftsmässig lösning av regeringskrisen. Ett fundamentalt misslyckande för det politiska etablissemanget!
Inte mycket bättre går det med klimatförhandlingarna i Katowice där kol- och oljeintressen från USA, Ryssland, Saudiarabien och Kuwait blockerar försöken att skapa bindande regler för avvecklingen av fossila bränslen. Detta är knappast överraskande med tanke på hur stor del av världsekonomin som vilar på just dessa. Hela den process som klimatpolitiken omfattar börjar allt mer att stämma in på det gamla talesättet: 'Medan gräset gror, så dör kon.' I år kommer världen att ytterligare ha ökat de samlade utsläppen av koldioxid och halten i atmosfären har aldrig varit högre under mänskligheten historia trots alla vackra löften som gavs i Parisavtalet för några år sedan. Var finns nu den miljörörelse som brukar oroa sig för våra barn och barnbarn!?