Ett Sverige i limbo

Den senaste veckan har vi fått leva med den tristaste formen av vinterväder med mest dis och dimmoln och temperatur på plussidan. Snön som skulle kunna lysa upp vintermörkret en aning lyser enbart med sin frånvaro. Som ett avbrott i våra rutiner tog vi början av veckan en tur till grannkommunen och besökte Julmarknaden på Åsby handelsträdgård där de som vanligt byggt upp fantastiska scenerier som inramning till saluförda växter och julsaker. Igår var det sedan sista passet för terminen på målarklubben, men hustrun stannade då hemma för att istället ta hand om pepparkaksbaket inför julen. Idag hade vi en trevlig upplevelse när vi intog vår fredagslunch på en av stadens nyare restauranger, som serverade en mycket prisvärd filé black and white och en välförsedd grönsaksbuffé.

På det samhälleliga planet tvingas vi fortfarande åse den fars som regeringsbildningen utvecklats till och först i nästa vecka kan eventuellt någon klarhet presenteras. Det är dock fortfarande högst oklart var det hela slutar och risken är nu stor att riksdagen kommer att ta beslut om statsbudgeten innan någon fungerande regering finns på plats och detta kan sluta med att den reservation som (M) och (KD) gemensamt lägger fram kan bli den budget som antas. Under alla omständigheter är den rådande situationen till skada för samhället, som har en rad krisartade sektorer - bostadsbrist, rättstrygghet, skolresultat, vårdköer etc. - med behov av snabba åtgärder.
Vid sidan av detta har nya alarmerande signaler kommit från FN:s klimatpanel IPCC om behov av drastiska åtgärder för att begränsa temperaturhöjningen som på allt tydligare och allt flera sätt bekräftas av naturen. Ytterst begränsade framsteg har gjorts inom detta område sedan Agenda 21 fastställdes i Rio de Janeiro för drygt 25 år sedan och den klimatkonferens som för närvarande pågår i Katowizce i Polen torde ha mycket små möjligheter att utmynna i några konkreta, bindande åtaganden. Särskilt patetiskt är det svenska agerandet på modell 'sila mygg och svälja kameler' när man försöker tvinga befolkningen till att minska köttkonsumtionen eller vräker ut 100-tals miljoner kronor på subventionering av elcyklar, utan någon mätbar inverkan på klimatutvecklingen. Samtidigt kan jag konstatera att stängning av två kärnreaktorer i Ringhals kan komma att behöva kompenseras med import av kolbaserad elkraft från kontinenten vilket skulle medföra utsläpp av koldioxid motsvarande det som hela den svenska bilismen avger. Det är hög tid att vakna - när skalkar lockar, så följ icke!