När vi idag passerar årets kortaste dag kan vi åter börja se fram mot ljusare tider. Kung Bore har försökt att ljusa upp omgivningarna en aning, men idag har mildväder gjort det mesta om intet. Våra rutiner har de senaste dagarna färgats en del av allt stök som hör julen till med städning, bakning och matlagning och till och med julgranen står klädd ovanligt tidigt i år. Ett trevligt avbrott i rutinerna var en träff med adventskaffe hos äldsta dottern i söndags. Ett betydligt mindre trevligt avbrott inträffade i förrgår då jag misslyckats med att undanröja ett stopp i avloppsledningen från köket och blev tvungen att inkalla professionell hjälp. Det betyder naturligtvis en svidande, men nödvändig dränering av julklappskassan. Nu är dock ordningen återställd och julen är räddad i det avseendet.
Någon räddning för statsledningen har däremot inte stått att uppnå och vi får vänta ytterligare fyra veckor på en eventuell statsminister. Den obstinata strategin hos mittenpartierna (C) och (L) har stor skuld till det uppkomna läget vilket nu även märkts i en färsk opinionsmätning där de båda partierna dalat ordentligt i sympatier. Rakt motsatt har det gått (KD):s konsekventa taktik och (S), som valt att rakt igenom säga och göra så litet som möjligt. Som ett memento i tiden slutade riksdagens omröstning om nästa års statsbudget med att den gemensamma reservationen från (M) och (KD) blev antagen och därmed en borgerlig politik för det närmaste året. Nu är det bara att konstatera att så här rörig har svensk inrikespolitik inte varit på 60 år sedan den flummiga ATP-striden i slutet på 1950-talet, och nuläget kommer med all sannolikhet att kräva okonventionella lösningar för att klaras upp. Kanske blir det till sist en (M)-(S)-regering även i Sverige, vilket med viss framgång prövats i våra nordiska grannländer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar