Minoriteternas diktatur?

Man kan misstänka att sommarvärmen nu börjar närma sig någon form av rekord och de senaste dagarna har vi tvingats leva med eftermiddagstemperatur på 25-30 grader. Först idag avlöstes vi med ett par regnskurar inklusive en lätt åska. Värmen leder till försoffande fysisk inaktivitet och enda 'utflykten' har varit en runda med bilen på stan igår för att göra en del inköp, frakta bort återvinningsmaterial och äta lunch. På eftermiddagen fick vi besök av våra döttrar och en dotterson som kom för att uppvakta på min födelsedag. Det blev en glad och trevlig samvaro under ett par timmar.
Idag började jag dagen med att baka två sorters matbröd mitt i all värmen, men vad gör man inte för att slippa de fabrikstillverkade alternativen, särskilt som att priset för det hembakade bara är en femtedel. För övrigt finns det fortfarande sysselsättning med att bekämpa de getingar (tre bon för närvarande) som invaderat vår fastighet, så livet behöver inte bli långtråkigt.

Långtråkigt har man säkert inte heller haft under den pågående Prideveckan med parader på olika håll i landet. I den stora paraden i Stockholm deltog i år även statsministern tillsammans med socialförsäkringsministern och folkhälsoministern och KD-ledaren m fl toppolitiker. Paraden omfattade i år 45 000 personer. Samtidigt har polisen haft förstärkt bevakning över tillställningen med anledning av den allmänna hotbilden mot deltagarna efter dödsskjutningen vid den HBTQ-vänliga nattklubben Pulse i Orlando USA där 49 människor dödades och 53 skadades. Riskerna finns även inbyggda i pridetågen i form av vänsterextremister som vill stoppa poliser, moderater och 'andra nazister' att medverka i paraderna.
Det är lätt att förstå att de sexuellt avvikande minoriteternas vill tydliggöra och manifestera sina rättigheter och sin plats i samhället, men det är samtidigt oroande när dessa aktiviteter tar sig exhibitionistiskt provocerande former. Det skapar inget förtroende utan inspirerar istället antagonister till angrepp och förföljelse. Även i detta sammanhang vill jag hävda att 'lagom är bäst' och att påtvingade ståndpunkter inte leder till det eftersträvade målet. En naturlig samvaro utan pekpinnar i vardagen ger ett bättre resultat!