Europas säkerhet

För en stund sedan återkom vi hem efter en tvådagars resa med husbilen till Roslagen. På vägen dit passerade vi kyrkogården i Grytnäs för lite gravansning och plantering av sommarblommor. Förutom de upplevelser vi fick i Roslagen av skärgårdsnaturens skönhet i soligt väder passade i på att se två sevärda och inspirerande konstutställningar, en på Laxön i Älvkarleby och en i Grisslehamn. Vi hann naturligtvis också med flera promenader i en mera ovanlig miljö, särskilt på Laxön med dess gamla militärhistoria. Vid ankomsten till hemorten blev vi mottagna av en rejäl åskskur som levererade 22 mm regn på en halvtimme.

Väl inne på ämnen med militär anknytning kan det vara värt att ägna utfallet av de senaste dagarnas Natomöte i Warszawa några tankar. Uppenbart är att militäralliansen fått nog av Putins krumbukter och aggressioner i sydöstra delen av Europa och beslutat att placera Natostyrkor i Baltikum och Polen, med ett uttalat syfte att skydda EU:s östra gräns mot liknande piruetter från rysk sida. Natos generalsekreterare var tydlig med att man för dagen inte ser några direkta hot, men upplever en ökande oberäknelighet som man vill gardera sig emot. Han underströk vidare att något erkännande av Ryssland annektering av Krimhalvön är uteslutet för Natos del. Till mötets slutsatser anslöt sig även de neutrala Sverige och Finland.
Även om den ryska reaktionen var kraftig och talade om provokationer, måste västvärlden självklart markera att ryssarnas beteende de senaste åren inte är acceptabelt. Imperialistiska tendenser finns grundade i Rysslands historia sedan århundraden och har ständigt dykt upp i varierande former. Den militära upprustning som Putin bedrivit under senare år måste ses som ett varningstecken för ett försök till fortsättning av den historiska traditionen. Därför finns det alla skäl att välkomna en mera fast hållning från Natos sida.