Almedalen en återvändsgränd?

De två senaste dagarna har vi hållit oss på hemmaplan så när som på några promenader i närområdet. Igår ingick dessutom en svettig gräsklippning i mitt motionsprogram. Som 'belöning' för detta fick jag ytterligare några jordgetingstick i fötterna, men nu är det förpestade getingboet slutgiltigt förgjort. Den varma sommarsolen är för all del trevlig, men fysiskt arbete känns inte särskilt attraktivt när temperaturen passerat 25-graderstrecket. En extra upplevelse har vi också haft med åsynen av alla olika entreprenörer som tydligen krävs för byte av fjärrvärmeledning. Men nu sägs det snart vara klart efter att infarten varit uppgrävd i sex veckor. Man slutar aldrig att förundras över hur lång tid det kan ta att byta två ledningsrör.

Förundras finns det också skäl till göra över hur Almedalsveckan kan återkomma år efter år och bli mer omfattande för varje gång. Inom planeringsteorin finns klara kriterier för hur aktiviteter ska optimeras med hänsyn till omfattning och effektivitet. I Almedalen torde detta optimum för länge sedan ha passerats. I år tycks en del också ha insett detta och särskilt inom den kommunala sektorn har på många håll 'satsningar' ifrågasatts och begränsats, vilket får ses som ett friskhetstecken.
I politikersegmentet har de två senaste dagarna varit tilldelade (C) och (S). I de budskap som jag kunnat fånga upp från dessa båda partiledares sida fanns inget nytt. Det var, med ytterst små undantag, samma predikningar som de med papegojors envishet upprepat det senaste året i alla till buds stående sammanhang.
Den självklara frågan är då varför detta spektakel kan fortsätta år efter år. De luttrades kommentar till detta är: 'betald semester för deltagarna' eller 'pamparnas lust till gratis mat och dryck'. För Gotlands kommun är det kanske årets bästa mjölkko, men för alla som vill marknadsföra sig skulle det nog vara en god idé att överväga mera spridda framträdanden. För de flesta försvinner nu ändå deras budskap i det formidabla bruset.