Svensk salighet

Nu har vi tillbringat tre dagar på en resa med husbilen till Siljan och Falun. På uppvägen blev Ludvika första anhalten där vi åt lunch på 'vår' kinarestaurang och tog en promenad på stan. Sedan åkte vi upp genom södra Dalarna via Sollerön till Nusnäs där vi parkerade på Ångbåtsbryggan för övernattning. På kvällen blev det en traditionell promenad i byn efter att vi suttit en stund och njutit av utsikten över den glittrande Siljan. Andra dagen åkte vi vidare till den alltid lika inbjudande staden Falun. Den här gången blev det, förutom det obligatoriska besöket på Dalarnas museum, lite deltagande i den pågående Å-festen samt fågelskådning vid koppargruvan. Dessvärre lyckades vi inte upptäcka den häckande Berguvsfamiljen på gruvans branter. Idag blev det så, efter en promenad runt sjön Tisken, återfärd till hemorten med stopp först vid Gamla Staberg, där vi gick runt och studerade den gamla bruksgårdsmiljön, och sedan i Hedemora där vi intog en snabbmatslunch. Under hela resan kunde vi njuta av strålande soligt väder.

En postum 'njutning' unnades idag den svenska, till katolska kyrkan konverterade, kvinnan Elisabeth Hesselblad, avliden för snart 50 år sedan, då hon nu upplyfts i de heligas krets som moder Elisabeth. Det är första gången som en svensk person hedras på detta sätt sedan heliga Birgitta kanoniserades år 1391. Förklaringen till det glesa utfallet är givetvis att vi i Sverige sedan 1536 tillhör den lutherska kyrkan och därmed missar chansen att bli helgonförklarade.
Vad detta betyder i verkligheten är väl en smaksak för oss sekulariserade svenskar, men på frågan Vad är ett helgon? svarade på sin tid ärkebiskopen Nathan Söderblom: - Helgon är människor som i ord och gärning visar att Gud lever! Detta anser dagens påve att moder Elisabeth gjorde genom sitt förnyande av den orden som heliga Birgitta grundade och som påve Urban V godkände 1370.
Det finns ju ett talesätt som säger att 'var och en blir salig på sin fason' och det inkluderar uppenbarligen även manifestation av en helig orden.