Flyktingfrågan igen

Väderleken har intagit ett stabilt läge av ostabilt, svenskt sommarväder och det skulle behövas ett lagom tungt dagsregn på den nu allt för torra marken. Växtligheten visar fortfarande tappert upp sin grönska, men omslaget till gulare färger lurar runt hörnet. Själva har vi hållit oss på hemmaplan med våra vardagliga sysslor, men också hunnit med några promenader i närområdet.

Den för ett halvår sedan ödesmättade situationen på flyktingfronten har avsevärt normaliserats sedan Sverige i slutet av förra året införde gränskontroller och skärpta asylregler. Tillströmningen av nya migranter har minskat till ungefär en tiondedel, vilket torde vara långsiktigt hanterbart för det svenska samhället. Lagstiftningen var dock tillfällig och skulle omprövas enligt ett angivet schema. En sådan kontrollstation är nu passerad i och med dagens omröstning i riksdagen om förlängning och delvis skärpning av regelverket. Förslaget antogs med stor majoritet, men ett antal motståndare fanns, främst inom (C) och (V) samt några enstaka från övriga partier. Utanför riksdagshuset fanns förstås också den sedvanliga protestdemonstrationen befolkad av diverse idealister och opportunister.
Det senaste årets tillströmning av nya människor till Sverige har varit den största sedan 1990-talets balkankrig och spåren av bristerna i mottagning och integration är påtagliga varhelst man kommer i landet. Undermåligt boende och svårigheter i skolplanering är ett par exempel på bristerna i beredskapen. Till detta kommer att Migrationsverket nu uppdagat ett flertal fall där den organiserade brottsligheten etablerat sig via bulvaner i flyktingboenden där man dels drar in stora pengar, men också skaffar sig en rekryteringsbas för adepter till kriminell verksamhet som prostitution och droghandel. Det finns med andra ord goda skäl att för lång tid framåt hålla denna nygamla bransch i strama tyglar, allra helst som att UNHCR konstaterat att antalet flyktingar i världen aldrig tidigare har varit så stort som idag. Vi ska i Sverige självfallet bidra till att underlätta dessa problem, men på ett sätt som tillåter en anständig behandling av de som ges plats i vårt samhälle.