Om att vara oönskad

Bortskämda som vi varit med soligt och varmt väder i en och en halv månad kan det blöta höstrusk som vi just nu omges av kännas en aning deprimerande i de allt mörkare dagarna. Då är den rätta tankegången istället att det är just detta som är 'normal' höst och känna glädje över det vi tidigare fått. Under gårdagens solglimt hann vi i alla fall med en lång promenad i närområdet innan vi fick besök av döttrarna för ett enkelt firande av Fars dag. Det blev som alltid en trevlig pratstund om både nytt och gammalt.
Till veckans målarpass fick jag åka ensam idag sedan hustrun fått ett återfall av besvären i ena benet, men förhoppningsvis är problemet övergående. Jag kunde åtminstone göra färdigt mitt porträtt av en gotländsk fårbagge.

På tal om djur så noterar jag att det inte är bara människor som migrerar för att nå en bättre tillvaro. Den senaste veckan har en stor brunbjörn 'sökt asyl' i ett tättbebyggt område utanför Uppsala. Det gick inte så bra eftersom polisen, sedan man hört byns invånare, betecknade djuret som en säkerhetsrisk och beslutade att skjuta den. Förhistorien till denna upplösning av konflikten var klart negativ för björnen sedan besökt en rad ställen runt ikring där det inte är lämpligt för en björn att vara.
Parallellen till den kaotiska flyktingsituation som just nu råder i Europa är självfallet inte relevant, men det kan vara värt en tanke på hur t ex vargen hela tiden förjagas av sin överman människan. En annan obalans i naturen som är under uppbyggnad gäller bävern. Den har nu, efter att ha varit utrotningshotad och fridlyst i Sverige under många år, lyckats revanschera sig till den grad att det nu börjar utlysas skyddsjakt där den hotar att ställa till skador på skogsbruk och vattenanläggningar.
I en fundamental mening finns trots allt en analogi mellan konkurrensen i djurvärlden och flyktingsituationen, nämligen överbefolkning och försörjningsbrister. Min gamla mormor hade två uttryck för detta: "det blir inte fred så länge som det finns två människor på jorden" och "när krubban är tom så bits hästarna". Låt oss hoppas att människorna i vår tid har kommit lite längre och kan nå fram till mera konstruktiva lösningar!