Ny tryter pengarna

Både lite annorlunda aktiviteter och en del småkrämpor har gjort att våra motionsrundor har kommit i bakgrunden de senaste dagarna. I söndags hade ett konstnärskollektiv öppet hus i sina ateljéer ute i de östra stadsdelarna. Vi var naturligtvis där och kunde ta del av flera riktigt sevärda utställningar. Arrangemanget är en numera årligen återkommande tillställning som drar stor publik.
Igår var det dags för vår egen målning på Club Artis och där följde vi de vanliga rutinerna. På kvällen var det dags att besöka yngsta dottern för ett gemensamt födelsedagsfirande för henne och svärsonen.
Idag, slutligen, började jag dagen med bakning av finska rågbitar och hårt tunnbröd under tiden som hustrun gav sig iväg för ett besök hos frisören. Sedan var vi hemma till framåt kvällstid då hustrun gick på en egen promenad medan jag for till ett möte på Tekniska föreningen. Där fick man lyssna till ett briljant föredrag av FOI:s chef för ubåtsutveckling, som gav en mycket intressant exposé av svensk ubåtsteknik från 1883 och fram till våra dagar.

I en annan del av den svenska offentligheten håller nu den eskalerande flyktingvågen att gå ur händerna på politiker och myndigheter. Praktiskt alla samhällssektorer varnar för att deras kapacitetstak är nått, vilket än så länge inte haft någon dämpande effekt på tillströmningen. Mest akut är frågan om s. k. asylboenden där man nu beslutat att sänka utrymmesstandarden till tre kvadratmeter per boende. Nästa problem är Migrationsverkets prövning av uppehållstillstånd, som nu i vissa fall kan komma att ta flera år. När de 'nyanlända' väl kommit ut i samhället möts de av en redan sedan tidigare grav bostadsbrist, och f n sitter 11 000 personer p g a detta fast på asylboende trots att de fått uppehållstillstånd. De väntas också, efter en nödtorftig språkutbildning, kunna försörja sig, men arbetsförmedlingen har tydligt markerat att man med nuvarande resurser inte kommer att klara denna uppgift. På lite längre sikt kommer motsvarande problem att dyka upp inom barnomsorg och skola, framför allt i form av personalbrist. Slutligen ser vi redan exempel på hur landets resurser för sjuk- och tandvård saknar beredskap för den ökade efterfrågan.
Allt detta kostar självklart pengar och en första åtgärd för att täcka behoven är att ta cirka en tredjedel av budgeten för u-landsbistånd. På längre sikt räcker det emellertid inte på långa vägar och ingrepp som även blir märkbara för landets medborgare blir nödvändiga. Det är då som den nu i massmedia mycket omtalade 'solidariteten' sätts på skarpt prov. Idag vet vi inte hur det kommer att sluta!