Politikens villkor

Nu har vi haft ytterligare två dagar med utetemperatur ovanför nollan och har dessutom nästan barmark igen. Det känns bra att inte behöva slita på snöskyffeln i onödan.  Nackdelen är dock att gatorna blir besvärande isiga i den här vädertypen.
För att vidga våra vyer en aning gjorde vi igår en liten bilutflykt till östra grannkommunen Enköping. Där gick vi en runda på stan och i stadens galleria tog jag chansen att köpa ett par skjortor till väldigt förmånligt pris. På resan dit åkte vi för första gången den ny motorvägen, som i sanning är ett verkligt lyft för framkomligheten. Nu frågar vi oss istället hur länge det ska dröja innan sträckan västerut mot Köping, på en av landets mest trafikerade vägar, ska få motorvägsstatus - behovet har funnits länge.
Idag har vi hållit oss på hemmaplan så när som på en promenad till stormarknaden för lite inköp.

I samhällsdebatten har den senaste tiden mycket kretsat kring den s. k. decemberöverenskommelsen mellan Alliansen och den rödgröna regeringen. Vem vinner och vem förlorar, och vad betyder den egentligen för den representativa demokratin?, är frågorna som får högst divergerande svar, beroende på vem som ger svaret. En annan och betydligt mera grundläggande fråga är om de politiska partierna, i det politiska landskap som numera råder, har spelat ut sin roll och kan läggas ner. Ett argument för detta är att idag är inte ens 3 procent av landets medborgare medlemmar i något parti och då kan det finnas skäl att ifrågasätta nyttan med dessa ofta tungrodda och byråkratiska institutioner.
För den enskilde väljaren handlar medlemskapet om att acceptera och bejaka ett i 'demokratisk ordning' beslutat program- och åsiktspaket, vilket oftast inte helt stämmer med vederbörandes intressen. Å andra sidan skulle en total åsiktsfrihet med största sannolikhet leda till en kaotiskt oöverblickbar och ostyrbar situation. I frågeställningens centrum står vad som är det allmänna bästa. Som ett steg på vägen, skulle då en renodlad form av enmansvalkretsar kunna flytta de demokratiska besluten närmare väljarna, men istället göra resultaten av arbetet i parlamentet näst intill oförutsägbart. Var det hela kan tänkas ta vägen får framtiden utvisa, men det finns skäl att citera gamle Winston Churchill, som sade: Demokratin är det sämsta politiska systemet, bortsett från alla andra!.