Regeringskris!

Igår var det utlovat en del solsken på himlen och vi tog tillfället att göra en liten biltur till vår norra grannkommun. Nu blev det för all del inte så mycket sol, men vi kunde ta en promenad i staden och äta en god lunch på 'vår' kinarestaurang där.
Idag var vi tillbaka till den numera ordinarie gråmulenheten och det blev en promenad ner mot stan - för min del för att uträtta några ärenden på målarklubben. För övrigt har vi hållit oss hemma, inte minst för att igår lyssna på radio- och TV-utsändningarna från den dramatiska budgetomröstningen i riksdagen.

Så var då den medräknade utslagningen av Löfvens första regering ett faktum! Omröstningarna i kammaren om den framlagda höstbudgeten gick i konstitutionell ordning med vinst för den borgerliga Alliansens reservation genom att SD avvek från praxis om att lägga ned sina röster efter att det egna förslaget fallit och istället röstade emot regeringspropositionen. I detta fanns inget som inte redan var känt. Det nya och mindre behagliga var att SD i sin kommentar deklarerade att de i fortsättningen, genom sin vågmästarställning i riksdagen, avser att fälla varje regeringsproposition, oavsett partifärg, som framhärdar i att fortsätta den nuvarande migrationspolitiken. Därmed är dörren stängd för alla försök att styra landet med en minoritetsregering.
Löfvens svar, med att meddela att extraval kommer att utlysas, var sannolikt hans enda återstående väg att fortsätta sedan han genom sin uppbindning mot vänster omöjliggjort varje förhandling med den borgerliga sidan.
För min egen del stod den nu uppkomna situationen klar redan när Löfven läste upp sin regeringsförklaring i början av oktober. Bindningen till de utvecklingsfientliga partierna på vänsterkanten kombinerat med en överraskande tafatt och orutinerad hantering av sakfrågorna gjorde inte det hela på något sätt bättre. Vad som nu kommer att hända i folkopinionen, sedan den rödgröna röran så kapitalt demonstrerat sin regeringsoduglighet, är vanskligt att säga, men risken för ett ännu starkare SD är uppenbar. Det enda alternativ, som i det uppkomna läget kan lägga grund för en regering som håller i fyra år, är att Alliansen förmår återta regeringsmakten grundad på en majoritet i riksdagen, och det kommer att kräva en valrörelse bra mycket över genomsnittet!