Oro i politiken

De två nu gångna dagarna har rört sig mycket kring vår målarklubb. Igår var det vår grupp, som hade till uppgift att hänga årets Julsalong, och det lyckades vi, enligt egen uppfattning, riktigt bra med. Idag blev det sedan ett par turer till stan för att medverka vid själva utställningen. Allmänhetens intresse var kanske, så här i den begynnande julhandeln, inte så stort som vi hoppats, men ändå tillräckligt för att vi inte ska bli alltför besvikna. Julsalongen visas även under morgondagen, så vi får hoppas på minst samma intresse då.

Förhoppning råder nu på olika sätt även inom den svenska inrikespolitiken. SD har, sedan de fällt regeringens budgetproposition i riksdagen, börjat vädra morgonluft och har i sin pågående partikonferens om kommun- och landstingspolitik kraftigt markerat sina centrala ståndpunkter kring allt som rör invandring och då främst muslimer. Man vill motverka att kommuner sluter avtal med Migrationsverket om asylmottagning och förhindra att privata flyktingmottagningar upprättas i kommunerna. Man vill heller inte tillåta att moskéer eller andra byggnader med "symbolvärde av religiös eller annan karaktär" ska få upprättas och man vill inte tillåta böneutrop. Inga nya, men heller inte särskilt glädjande besked i en allt mera globaliserad värld. Dock måste det tillstås att moskéer och minareter med böneutropare inte hör hemma i den nordiska kulturen.
Sossarnas ledande företrädare, statsministern och finansministern, kvitterar från sitt håll med att kalla SD för ett litet nyfascistiskt enfrågeparti som försöker tilltvinga sig en makt som inte står i proportion till deras mandat.
Det tråkiga med den socialistiska retoriken är att deras bindningar till ett vänsterparti med rötter i den renodlade kommunismen, är precis lika besmittat av extrem ytterlighetspolitik i sin historia som SD, vilket våra påtagligt vänstervridna nyhetsmedier undviken att påtala. Beträffande partistorlek så kan en viss dämpning av argumenten vara på sin plats. Enligt de senaste opinionsmätningarna har, sedan valet i september, andelen S-sympatisörer minskat från ca 34 till ca 28 procent medan SD ökat sin andel från ca 13 till nästan 18 procent. I en annan mätning var det bara 2 procent av de tillfrågade som tyckte att en regering av S+Mp var bäst för Sverige. Dessutom är Mp inte mer än hälften så stort som SD.
De närmast tre månaderna kommer utan tvekan att bli en spännande, men inte särskilt bra tid för Sverige. Den stabilitet som Alliansen byggt upp under åtta år i regeringen kan amatörerna till vänster mycket väl hinna att totalt rasera på det här halvåret!