Kommunistisk ideologi - en ödets ironi

När julhelgen nu passerat sin höjdpunkt kan vi notera att det mot all förmodan till sist ändå blev en vit jul i år. Enligt statistiken sker det numera på sin höjd en gång av tre i våra trakter. På köpet fick vi dessutom vinterns hittills lägsta temperatur med -11 grader - inte mycket att klaga på jämfört med Gielas i södra Lappland som hade -38.
Årets julaftonskalas med hela klanen Andersson församlad var lika lyckad som vanligt med hustruns förnämliga julbord som främsta attraktion. En klar förbättring var i år den rationaliserade julklappsutdelningen där vi genom hemlig lottning av givare/mottagare lyckats minska antalet paket till en femtedel jämfört med tidigare år - riktigt smidigt och bra och mycket mer överblickbart.
Idag har vi, som traditionen bjuder, tagit det lugnt, men i alla fall hunnit med en promenad i närområdet i strålande solsken från en klarblå himmel.

Minnesvärt från stora världen är dagens 25-årsjubileum av den kommunistiska Ceausescu-diktaturens fall i Rumänien. Då föll också den sista bastionen för den olycksaliga östeuropakommunismen som plågat människor i drygt 70 år - en av skamfläckarna i Europas historia. Den 21 december 1989 höll Nicolae Ceauesescu sitt sista tal. Det blev tumult och hustrun Elena skrek ut över platsen framför dem, som var fylld av människor med röda plakat, att de ska hålla tyst. Det gjorde de inte och dagen efter flydde paret i en helikopter men greps. På juldagen hölls en skenrättegång under 90 minuter, men paret hade inte en chans. Ceausescu hade tiotusentals människors liv på sitt samvete och paret blev omedelbart skjutna utanför på gården. Den största förändringen var att nu kunde människor börja att tala fritt, omvittnar de som var med.
Frigörelsen från det kommunistiska oket blev till sist oundvikligt för människorna, men ekonomin låg i spillror, såväl i Rumänien, som i flera andra av de sovjetiska satellitstaterna och många kämpar än idag med att försöka ta igen det som gått förlorat genom diktatorernas vanstyre. Inför dessa iakttagelser vill man gärna fråga sig om den ursprungliga upphovsmannen Karl Marx, verkligen tänkt sina tankar till slut. I alla de länder, utan undantag, som tillämpat hans lära, har resultatet blivit förtryck och armod för de människor som han sade sig vilja värna. Nu väntar vi bara på att få se slutresultatet i de länder som återstår, främst Nordkorea, Kuba, men även Laos, Vietnam, Venezuela och Zimbabwe.