Frihet är det bästa ting...

Igår fick vi besök av våra döttrar som kom hit för att 'fira' Fars dag, denna köpmännens lyckodag. Det var ett kärkommet besök och väldigt trevligt att kunna sitta en stund i lugn och ro och samtala om både gamla minnen och dagens utmaningar.
Idag var det dags för veckans målarpass på Club Artis. Då det var jag som hade veckans 'fikajour' så tog jag mig för att på morgonen baka kanelbullar för första gången i mitt liv. Det kan förstås ses som något av ett högriskprojekt, men även om bullarnas karaktär kanske inte helt överensstämde med idealet, så var alla kring fikabordet nöjda och glada. Och som vanligt, är slutet gott så är allt gott!

Detta talesätt kan ju även i någon mån tillmätas den händelse som Europa igår firade 25-årsjubileum av, nämligen öppnandet av Berlinmuren, som i över 35 år utgjorde symbolen för ett Europa delat i en grupp av fria demokratier och en annan under kommunistiskt förtryck. Det som hände den 10 november 1989 blev också slutpunkten för det som kallades 'det kalla kriget' där kraftmätningen till inte oväsentlig del utgjordes av en terrorbalans grundad på ömse sidors tillgång till kärnvapen. I längden räckte dock inte Karl Marx' teorier till för att skapa de resurser som krävdes för denna ytterst kostsamma hantering. Pressen på östsidans medborgare ökade till sist till en nivå som medförde att regimernas skräckvälde inte längre räckte till för att tygla gräsrötternas  revolt. Sovjetunionen och Warszawapakten kunde utan någon större saknad läggas till handlingarna och ett mödosamt arbete med att ställa till rätta skadorna av ett 70-årigt kommunistvälde kunde börja. På vissa håll är detta fortfarande långt ifrån slutfört.
För egen del ser jag marxismen som ett av de mest lysande exemplen genom historien på hur en teoretisk vision totalt krossas i vardagens kalla verklighet. Marx trodde gott om 'de arbetande människorna' och utgick från deras obrottsliga solidaritet. Denna filosofi har dessvärre gång på gång visat sig få stå tillbaka för den egoism som istället framstår som människans främsta adelsmärke. Mot detta hjälpte i längden inte ens den rad av folkmord och politiska förföljelser som vi fick se så många exempel på under 1900-talet.