Ett himmelskt hot

Alla Helgons dag avlöpte igår med ett ihållande dagslångt regn och det var ingen idé att försöka komma ut något. Det hade i alla fall det goda med sig att vi slapp undan de sedvanliga Halloween-attackerna från förvirrade barn och ungdomar.
Idag var det bättre och vi kunde ta oss en promenad i närområdet i ljuset av en blek höstsol. Nu väntar om en stund ett besök hos yngsta dottern där vi ska fira hennes och hennes makes födelsedagar.

Det har den senaste tiden funnits gott om tillfällen att fundera över det allt mera nyckfulla vädret och i vilken mån det är en manifestation av ett kinkigare klimat. Dessa funderingar sker ju systematiskt inom FN:s klimatpanel IPCC, som nu lagt fram en ny omfattande, och i många avseenden dyster rapport om utvecklingen. Rapporten innehåller inte några direkta nyheter utan är mer en sammanfattning av alla tidigare framförda orosmoment av allt kraftigare stormoväder och smältande glaciärer. Avsikten är att nu försöka komma överens om grunden för ett nytt klimatavtal som ska avlösa Kyotoavtalet från 1997. Målet är att enas om att uppnå en halvering av de globala utsläppen av växthusgaser till år 2050.
Idag finns det inte mycket som tyder på att det ska lyckas. De vittomtalade förnybara energikällorna utgör bara en liten bråkdel av världens energiförsörjning idag och även om utbyggnaden drivs på med olika subventioner, så ökar användningen av kol och olja ännu mera, speciellt i Kina och Indien. Den accelererande exploateringen av oljesand i Nordamerika leder åt samma håll. Tysklands nedstängning av kärnkraft, ersatt med brunkolseldning är ett tredje debacle.  Om man därtill lägger att världen år 2050 sannolikt har ytterligare två miljarder människor att försörja, så ser det mörkt ut.
Våra barn och barnbarn har förmodligen, tyvärr, att istället se fram emot sociala konvulsioner när delar av de redan hårt belastade, beboeliga områdena, istället blir obeboeliga på grund av vatten- eller födoämnesbrist eller på grund av översvämningar genom stigande havsnivåer. För varje år som världens ledare skyggar för kortsiktiga ekonomiska, negativa effekter av de krav som naturen ställer blir ett sådant scenario allt mera sannolikt.