Vi har nu, kors i taket, kunnat notera två dagar i princip utan regn. Samtidigt konstaterar jag, efter att idag ha tömt ut 45 mm ur regnmätaren (senaste veckans tilldelning), att vi sedan början av september förunnats minst 135 mm regn vilket är mer än dubbelt mot 'normalt'.
Vi fick i alla fall till en lite längre promenad i närområdet igår. Efter att vi idag bakat frallor och kaffebröd gjorde jag en uppröjning av nedfallna, vissna löv på gårdsplanen och trottoaren - det mesta är nere nu. På eftermiddagen var det sedan som vanligt dags för veckans målarpass på Club Artis där jag gjorde färdig höstens andra porträttbild, medan hustrun arbetade med ett par akvareller.
Till vår kännedom kom nu att 'fullt krig' blossat upp kring de s.k. skandalböckerna med kunglig inblandning. Historieprofessorn Dick Harrisson kommer nu med en bok som anser sig kunna underkänna de 'bevis' som angetts som underlag för de påståenden som görs i boken 'Den motvillige monarken'. Främst syftar den till att ifrågasätta den hårda medieexponering som kungahuset fått utstå efter bokens utkomst. Bokens författare och det utgivande förlaget försvarar sig givetvis med näbbar och klor. Ytterst handlar det i vanlig ordning om pengar. 'Den motvillige monarken' har enligt vissa uppgifter dragit in ca 20 miljoner kronor.
Oavsett skribenternas ambitioner, blir jag så trött på denna obegripliga journalistik mot en, i och för sig offentlig, men i praktiken helt maktlös person i det svenska samhället. Det stärker min bild av massmedia och journalister som en jagande flock av lömska och fega hyenor, som helt saknar empati för en familj av oskyldiga personer. Bidraget från mediokra författare till denna ömkliga uppvisning förbättrar inte det hela. Men ytterst måste man ändå fråga sig varför svenska folket vill sänka sig till att betala pengar för att få del av slaskspaltsjournalistiken!?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Som republikan har jag uppfattningen att monarkin i sig är en sanktion av skvallerjournalistik och har så varit. På sin tid skyddat på ett sätt som gav upphov till justitiemord när man kom för nära Gustav Vs speciella läggning som på den tiden var straffbar enligt lag. Moberg kämpade då för rättvisan.
Senare på 1970-talet hade Svenska Damtidning ett löp om en av Haga-prinsessorna: Fick en son! Haken var att havandeskapet gått över tiden. Deet blev så småningom en flicka...
På 1980-talet hade jag nöjet att arrangera en eftermiddagsseminarium för mellansvenska Publicistklubben med åtföljande middag på ett Hotell nånstans i närheten av Lugna Gatan. Ordförande var Sigfrid Leijonhufvud, numera aktiv inom KDS. När middan hade avätits var vi några stycken som samlades i baren. Det bästa bordet bevakades dock av ett par paranta damer, varför bordet var bokat fick vi erfara när ett gäng herrar strömmar in. Efter ett tag upptäckte vi att vi om inte "kände" så "kände igen" herrskapet. Noppe Lewenhaupt, Archibald Hamilton m fl och Karl XVI Gustav plus livvakter. Hela sällskapet drog sen vidare till okänd plats.
På senare tid har jag förstått att de paranta damerna var s k "kaffeflickor".
Det intressanta var att av dessa nästan hundra journalister som var där ingen skrev en rad.
Visst, kungahuset representerar.
Jag var med i Mexico city när Kungen och Silvia var huvudnummer i den svenska delegation. Marcus Wallenberg fick åka hem för han klarade inte 3000 m över havet.
Jag var med i Soeul när Prins Bertil och Lilian var huvudnummer strax innan Refat el Sayed blev känd men det senare kan man inte lasta kungahuset för..
Kungen har jag hälsat på i Forsmark för länge sen.. Gustav VI Adolf åt invigningslunch för Oskarshamn 1. Där blev det inget hälsande för min del. Vi var ganska många i ett cirkustält.
Kanske gör de mer nytta än en demokratiskt vald president men priset är högt i pengar och mänskligt.
Att det trillar en och annan groda då och då kanske man ska ha överseende med t ex Kungens uppfattning att Sultanen av Brunei är en lysande demokrat. Även (M)-märkta ministrar kan ju ha svårt med att beskriva Saudi Arabiens styrelseskick...
Det sorgligaste tycker jag nog är Estelles öde. Att födas dömd till att vara "inlåst", förnekas fri vilja när det gäller att välja liv. Det är för mig barnaoffer ...
Att Victoria och Daniel tycks vara lysande i sina roller är en annan sak men vi vet inte och lär aldrig få veta vad det har kostat henne...
Estelle borde slippa samma öde...
Glömde att jag satt fem platser från Victoria på rad 5 under Hjärnans Dag i Malmö nyligen. Victoria öppningstalade alldeles utomordentligt bra och ser bra ut med en äkta aura av intresse och engagemang.
Problematiken kan ses från åtminstone två synvinklar, nämligen kungafamiljens och det svenska samhällets.
Som utpräglad royalist uppskattar jag att slippa det ofta svårgenomskådliga spel som omger både val av och agerande från presidenter. Jag föreställer mig att det acceptabla i så fall skulle vara en maktlös person med cermoniella uppgifter och med långa mandatperioder. Alltså något liknande vår monark. Även denne kan ju dessutom riskera att ibland hamna i 'dåligt sällskap'.
Argumenten om 'tvångskommendering' inom familjen kan bemötas med att det trots allt finns möjlighet att 'hoppa av' även om det är osannolikt att så skulle ske. Sedan vet vi ju, som sägs, inte så mycket om priset man betalar och hur det upplevs. I bästa fall kanske trivs man med den tilldelade uppgiften.
Skicka en kommentar