Vid förståndets gräns

Veckohelgen har bestått med fortsatt någorlunda gott sommarväder, som gjort utomhusvistelse möjlig, även om nordvästlig vind försämrat läget en aning idag. Så när som på en tur till östra köpcentret i morse, och med ett kort besök hos yngsta dottern på hemvägen, har vi mest hållit oss här hemma. Hustrun tog en promenad i närområdet igår, men då fick jag ta promenaden bakom gräsklipparen.
Det är priset man får betala för ambitionen att få en bättre gräsmatta - enligt konceptet gödsla, vattna, klippa. Vi har nu också fortsatt med 'projekt ogräsfri gräsmatta', som började för två år sedan med målet att genom återkommande rensning ha kvar enbart gräs efter fem år. En del av dem jag berättar om detta för, får ett förvirrat, tvivlande uttryck i blicken och försöker börja tala om något annat. Trots detta är det spännande att se om människans envishet ska kunna övertrumfa naturens krafter.

Hur starka okända krafter kan påverka människan fick vi se för ett år sedan då Anders Behring Breivik begick sina vansinniga terrordåd i Norge. Långt bortom allt sunt förnuft planerade och genomförde han något ingen dessförinnan trodde var möjligt, dödade många och gav ännu flera men för livet. Sin instas betraktar han som "nödvändig" och ser sig själv som en krigshjälte.
Bland de idéer som förts fram om hur det kunde ske finns tankar om att cybervärldens sätt för människor att kommunicera med varandra skulle bidra till uppkomsten av förvanskade uppfattningar och självbilder hos labila människor. Utan att egentligen ha någon psykologisk fackkunskap vill jag hävda att det är att göra saken lite för enkel. Religiös fanatism finns rikligt förekommande i världen utan hjälp av Internet.
Som ett ödets ironi inträffade igår, nästan på årsdagen av de norska massmorden, en liknande händelse i Aurora, Colorado, där en 'vanlig student' - beskriven som en enstörig, avhoppad doktorand i neurovetenskap - gav sig in med tre eldhandvapen och sköt vilt bland publiken på premiärvisningen av en Batman-film. Hans bevekelsegrunder för sin insats är inte kända, men paralleller till Breivik finns, med tanke på att hans bostad har visat sig förvanlad till en försvarsbunker med tillgång till vapen, stora mängder ammunition och utförd försåtminering.
Det går inte på ett meningsfullt sätt att kommentera händelser som dessa, annat än att människor ibland löper risk att passera förståndets gräns utan att omvivningen i tid upptäcker vad som håller på att ske.