Vem ska betala?

Både sommaren och livet har fortsatt i de numera tämligen väl inkörda hjulspåren. Blåst och utetemperatur gjorde att man med fördel kunde ägna sig åt inomhussysslor under gårdagen. Hustrun fortsatte med sin forskning om tidigare generationer och själv delade jag tiden med behandling av digitalbilder och artikelskrivning för wikipedia.
Idag var väderförhållandena en aning bättre och det gick att göra en del i trädgården. Under tiden bakade hustrun en god kladdkaka. På eftermiddagen tog vi en tur till yngsta dottern och passade samtidigt på att frakta fyra småsäckar med uppsamlade tallkottar till återbruket (det brukar bli ca 10 säckar per år och nu är vi uppe i totalt sju för den här säsongen). Men det priset får man betala om man vill ha 25 m höga tallar på tomten.

Ett pris att betala har nu snart även Spanien tillsammans med de redan havererade ekonomierna i Grekland, Portugal och Irland. Frågan är när dessa 'nödlån', som euroländerna beviljar sina olycksbröder, kan betalas tillbaka. Vissa bedömmare tror om tjugo år medan pessimisterna inte tror på någon återbetalning alls. Man måste ju förvisso tillstå att läget för stunden ser minst sagt mörkt ut.
Här hemma håller vi under tiden som bäst på att bygga grunden för liknande problem. Till min överrasknng fick jag idag höra att Swedbanks VD vill ha lagstiftning om att bolån ska amorteras. I min omoderna enfald har jag alltid trott att återbetalning av lån var en självklarhet, men så är tydligen inte fallet. I realiteten betyder detta att 'husägarna' i själva verket hyr huset av banken, som via lånen i praktiken äger det.
Självfallet har detta en stor del i de senaste årens orimliga ökning av huspriserna och vid ett trendbrott till sjunkande priser kan Sverige snabbt hamna i samma läge som USA gjorde för tre år sedan. Då blir det skattebetalarna som till sist sitter med Svarte Petter och får stå för kalaset. På något konstigt sätt ser det ut som att det alltid blir de skötsamma som får betala, medan slarvpellarna tackar, lyfter på hatten och går vidare. Var det möjligen detta som Karl Marx en gång avsåg med devisen "åt var och en efter dennes behov, av var och en efter dennes förmåga"?