Sverige tar ansvar!

Idag har vi tvingats sitta inne och titta på ett mulet och regnigt väder. Trots detta måste jag ändå ge mig iväg om en stund för ett styrelsemöte i astronomiföreningen i Åkesta. Igår var vädret något bättre, så vi kunde unna oss en promenad i närområdet. Annars har vi fördrivet tiden med vardagliga sysslor och jag har fortsatt med källarstädningen, medan hustrun tagit en del av äppelskörden i bruk för en härlig äppelsockerkaka.

I samhällsdebatten har det nu hettat till ordentligt kring det svenska engagemanget i ISAF-styrkorna i Afganistan. Efter att en svensk soldat stupat och ytterligare två skadats genom beskjutning drar nu den politiska vänsterflanken igång kraven på att Sverige ska avbryta sin medverkan. Man frågar sig var den vanligtvis omhuldade solidaritetstanken finns i dessa krav. Afganerna vill ha FNs hjälp mot terrorn och Sverige har som medlem i FN en skyldighet att medverka i denna mission. Det handlar inte om att vinna ett krig utan att hjälpa ett lidande folk till en mänsklig tillvaro.
Om Sverige inte är berett att medverka i att lösa konflikter, som hotar det demokratiska samhället, ska vi inte heller räkna med att få hjälp utifrån om en liknande situation skulle uppstå här hemma - speciellt angeläget är detta med tanke på att vårt lands militära försvar i det närmaste upphört att existera. Därför gäller det nu för alla att förstå, att ordet solidariet inte bara är en floskel i retoriken utan även kan ställa krav på egen uppoffring i skarpt läge.