Även om vårtecknen anmäler sig på löpande band så vill det liksom inte riktigt ta sig i år. Vårbruket är åtminstone en á två veckor försenat. Idag har vi ändå kunnat notera årets första hästhovsblommor, när vi besökte Åkesta-observatoriet och för ett par dagar sedan såg vi både blåsippor och den första sädesärlan uti i Tidö-Lindö. Där passerade vi på vägen hem efter ett besök vid Askö-viken för fågelskådning. Resultatet blev riktigt bra. Förutom alla gäss, tofsvipor och andra mera vanliga fåglar fick vi se två hägrar på nära håll och tre havsörnar högt uppe i skyn.
Igår fick dock vädret ett bakslag med lätt snöfall under dagen och därför tog jag tillfället att äntligen få klart allt kvarlämnat arbete med vår digitala flora. Nu är totalt 511 olika arter inlagda och vi kan med friskt mod ge oss på de ca 2 000 som återstår. Vid fågelbordet hade vi ett mera ovanligt besök, när tre stenknäckar (i folkmun kallad dumsnut för sin oräddhet) dök upp och ville ta del av vad som bjöds.
Naturen är en fantastisk tillgång för oss alla, men en del tycker sig ändå ha lite mera rätt än andra. Justitieombudsmannen vill t ex veta hur det gick till när Antonia Ax:son Johnson fick tillstånd att uppföra ett fritidshus längst ut mot havet söder om Torekov på Bjäröhalvön i Skåne. JO fick en anmälan om nybygget, som enligt Dagens Industri handlar om en cirka 100 kvadratmeter stor sommarstuga.
Trots att länsstyrelsens handläggare ville avslå ansökan gick ärendet igenom, och Naturvårdsverket har inte överklagat beslutet, därmed går byggplanerna inte att stoppa. Parallellerna till strandskyddsärendet, där Gotlands landshövding Marianne Samuelsson tvingades gå efter avslöjandet om att hon gått emot sina tjänsteman och gett en känd företagare dispens från strandskyddslagen, är tydliga.
Nu får vi väl se om JO kan få ännu en landshövding på fall. Strandskydd och likhet inför lagen tycks vara ett svårhanterligt område!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar