Våren utvecklas programenligt och idag har vi haft utpräglat aprilväder - ena stunden riktigt varmt och soligt och strax därefter en by med hagel eller kornsnö. Vi har därför hållit oss hemmavid och på förmiddagen passade vi på att förnya brödförrådet med frallor och danskt grovbröd. Igår gjorde vi en så kallad multi-mission, där vi först besökte återbruket för att lämna trädgårdsavfall och en del andra oönskade saker. Sedan besökte vi yngsta dottern och passade på att köpa en majblomma (många år sedan sist, faktiskt) till husbilen av hennes son. Som avslutning var vi på Björnö för några kilometers promenad.
Min tankebana gick nu osökt från promenad till sport och idrott. Denna verksamhet kan verkligen vara på gott och ont. Igår stod glädjen som spön i backen när våra duktiga innebandytjejer från Rönnby vann SM-titeln. Laget är fantastiskt med flera landslagspelare varav ett par är bland de bästa i världen. Det är så idrott ska vara!
Sedan har vi den dåliga sidan. Idrottsskador kan bero på olyckor, men också på ren misshandel. Idag fick den svenske landslagsmålvakten Eddie Gustafssons ena benet avslaget efter en hänsynslös stämpling. Det var strax innan paus i matchen mellan Eddie Gustafssons ligaledande Red Bull Salzburg och LASK Linz som han hänsynslöst attackerades och fick föras akut till sjukhus. Förövaren, som bad om ursäkt, kom undan med gult kort!
Det som hänt är inte på något sätt särskilt unikt. Mer eller mindre allvarliga skador på grund av angrepp kan nästan anses vara en del av spelet.
Det man kan förundras över är skillnaden i bedömning på eller utanför planen. Ute i samhället
är en grov misshandel med allvarlig kroppsskada som följd ett solklart fall med fängelsestraff - inne på planen blir det gult kort. Slutsatsen kan bara bli att "den som sig i leken ger, han får leken tåla". Kostnaderna för sjukvården står ju skattebetalarna för, eller hur?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar