Inte gott att veta

De senaste dagarna har mycket tid gått åt till föreningsarbete och politik. Under torsdagens eftermiddag deltog jag i mitt sista möte med Aktiespararnas ledningsgrupp. Vid årsmötet nästa vecka avslutar jag min aktiva insats i detta forum efter elva år i olika befattningar. Med tiden blir det mycket rutinarbete och då minskar motivationen.
På kvällen fortsatte det med styrelsemöte i VARF där många frågor stod på dagordningen. Bygget av vårt nya observatorium är inne i slutskedet men fortfarande finns en rad saker som måste läggas fast. Det gäller framför allt vår juridiska relation till kommunen som äger marken och finansiering av senare kompletteringar, som krävs för att anläggningen ska kunna utnyttjas på bästa sätt. Det har också visat sig att den expansion som nu sker av verksamheten, tillsammans med ökat intresse från allmänheten, kräver en översyn av föreningens organisation. Målet är ju att bli Sveriges förnämsta observatorium utanför högskolevärlden.
Här hemma har mötena orsakat mera sysselsättning med protokoll och utredningar, förutom att vårt arbete inom (M)s energipolitiska grupp krävt nya insatser. Men trots allt har hustrun och jag lyckats sköta vårt motionerade och fått vår dagliga dos av frisk luft. Det är viktigt!

Den ohyggliga jordbävningskatastrofen på Haiti har gett mig anledning att fundera över svenska massmediers nyhetsvärdering. Med all rätt har den dominerat nyhetsflödet. Det som emellertid är intressant är hur turerna kring Saab Autombiles nedläggning plötsligt totalt försvunnit från nyhetflödet efter att i veckor tjatats igenom ut och in och fram och tillbaka. Vad vi ser är i själva verket exempel på den svenska nyhetsförmedlingens oförmåga att hantera mer än en sak i taget. Detta är i sin tur av betydelse för vår bild av omvärlden och vår möjlighet att ta ställning till vad som är rätt eller fel i allt som sker.
De flesta av oss saknar möjlighet eller förmåga att själv skaffa den information som sållas bort i den officiella nyhetsförmedlingen. Därmed är vi också utelämnade åt medierna - den tredje statsmakten - som befolkas av journalister (oftast vänstervridna) och deras urval av vad vi behöver veta. Ett gammalt talesätt säger att "det man inte vet har man inte ont av", men i nutidens komplicerade samhälle kan det omvända mycket väl vara fallet - det man inte vet kan ofta ställa till med både förtret och elände. Varande två årtionden inne i det s k informationssamhället är frågan om vi vet vad vi håller på med?!