Rödgrön röra hotar även Tyskland

Veckans inlägg i dagboken blev av olika skäl en aning försenat, men hösten rullar på som förväntat med gulnande löv och mörka kvällar. Så gör även våra vardagliga aktiviteter nu med återkommande avbrott i form av målarpass på Club Artis och utelunch på fredagar. Idag avförs också större delen av de svenska pandemirestriktionerna och risken för spridning av coronasmitta ökar om 'Svensson' inte kan hålla sig i skinnet. Som alltid är livet ömsom vin och ömsom vatten och man får gilla läget som det kommer. Så även idag då vi nåddes av den tråkiga nyheten att hustruns bror gick bort förra lördagen, ett tungt besked som ändå måste accepteras.
När det gäller våra motionspromenader så har vi haft en 'lågkonjunktur' på grund av mitt benproblem, men nu verkar detta vara avklarat för den här gången och vi försöker att åter spänna upp prestationerna en aning. På vår fiktiva långpromenad lyckades vi således igår trots allt komma fram till Almvik nordväst om Västervik.

I den inrikespolitiska miljön står det nu klart S-partiets nya ledare kommer att vara nuvarande finansministern Magdalena Andersson. Det kommer att bli en spännande och intressant tid när hela vänsterblocket kommer att styras av ett matriarkat med Miljöpartiets manliga språkrör, den ytterst bleke Per Bolund, som ett slags patriarkat gisslan. Det blir kanske en sorts examensprov för kvinnokraften.
I Tyskland går utvecklingen motsatt väg efter helgens val till förbundsdagen då den sedan 16 år ledande Angela Merkel lämnar vidare till en manlig antingen sosse eller kristdemokrat. Kommande regeringsförhandlingar blir avgörande. Klart är emellertid att 'de gröna' kommer att få ett ökat inflytande hur det än blir. Därmed står eventuellt det tyska folket inför hotet om samma oförutsägbara politik som vi här lidit av i sju år. Jag avundas dem inte!