Båg och bluff fortsätter

Det oberäkneliga aprilvädret har fortsatt utan hänsyn till månadsskiftet, men vi är ändå nöjda med den förhållandevis rikliga sol vi fått. Varje tid man kan tillbringa utomhus är värdefull när coronarestriktionerna fortsätter att beskära vår rörelsefrihet. Idag tog jag som omväxling itu med att baka tre sorters matbröd, men vår dagliga motionspromenad är som vanligt annars vår avkoppling från isoleringen. Igår förlade vi den till den nya stadsdelen kring gamla hamnen och det tidigare industriområdet vid Mälaren söder därom. Det är förunderligt att se hur ett landskap under en 25-årsperiod kan förvandlas från industrimark till stadsbebyggelse med över 10 000 invånare.
På vår fiktiva långpromenad, sammanlagd av våra dagliga etapper, kom vi igår till Maglehem, en liten by i östra Skåne från vilken vårt bestående minne är en hundkapplöpning för över 50 år sedan - vi vann ett halvt kilo kaffe på hundtoton. När vi passerade Brösarp slöts cirkeln för vårt traskande på Österlen och den rundan blev 13 mil.

Det är inte svårt att hitta nya svagheter i vår miserabla regerings agerande. Förra veckan gav en rapport från riksrevisionen tummen ner för det sätt på vilket utbildningsdepartementet och skolverket hanterat den senaste PISA-undersökningen, som höjts till skyarna som ett bevis för den svenska skolans positiva utveckling. Resultatet hade uppnåtts genom att undanta de elever som förmodades få svårt att klara provet. Detta är ännu ett belysande exempel på hur de styrande försöker  föra medborgarna bakom ljuset. I själva verket har den svenska skolan glidit utför på ett sluttande plan ända sedan 'flumskolan' började ta över  på 1970-talet på 68-vänsterns initiativ. Från att innan dess ha betraktats som en av de bästa i Europa harvar den numera i bottenträsket. Den karakteriseras mest av ekonomiska nedskärningar och lärarnas fråntagna roll som ledare av skolklassens verksamhet. En journalist i våra trakter har träffande beskrivet dagens pedagoger som 'trivselvaktmästare' vars uppgift främst är att se till att ingen elev är missnöjd med skoldagen, hellre än att förmedla nyttig och nödvändig lärdom till eleverna.
Denna utveckling är ytterst allvarlig för Sverige som välfärds- och industrination. För att klara den position vi, som ett litet exportberoende land kräver, måste kompetensförsörjning vara på topp. Där är vi inte idag och en drastiskt kursändring för den svenska skolan brådskar. Låt oss hoppas att även de styrande kommer till insikt om detta!