Med bocken som trädgårdsmästare

Majvädret har fortsatt att mest bjuda på besvikelser och idag på morgonen hade vi t ex ynka fem plusgrader. Blött och blåsigt har det varit för det mesta, men vi har ju trots allt sluppit snöfallen som norrlänningarna bjudits på. En dag mitt i veckan tog vi alla fall vara på en kortare solperiod och gjorde årets premiärtur med husbilen. Det blev en tiomilarunda västerut med paus i Hallstahammar för lunchfika och en promenad runt Skanzsjön. För övrigt har vardagen rört sig inom de gränser som coronarestriktionerna ställer upp.
Vår fiktiva långpromenad i södra Sverige fortsätter oavsett vädrets illvilja och igår hade vi kommit till Norje nordost om Sölvesborg. Vi har nu avverkat 80 mil sedan starten den 1 oktober förra året.

På den inrikespolitiska agendan har det återuppväckts en fråga som dyker upp med jämna mellanrum. Det handlar om det statliga stödet till politiskt anknutna studieförbund. Dessa ekonomiska bidrag är i vanlig socialistisk anda generösa, men uppföljningen av dess användning har visat tydliga brister. Nu har det i den svenska jämlikhetens tecken blivit så att miljontals kronor pyntats ut till radikal, företrädesvis islamistiska, och våldsbejakande organisationer, vilket i förlängningen inneburit att svenska skattepengar kunnat bidra till finansieringen av diverse terrorangrepp.
Trots att regeringen hävdar att man 'med alla tillgängliga medel' arbetar för att förhindra denna typ av aktiviteter har man inte orkat följa upp vad man betalar till. Vanliga människor kan lätt med egna ögon se hur ett parallellsamhälle sakta men säkert växer fram i det som myndigheterna helst vill kalla 'socioekonomiskt särskilt utsatta områden'. I dessa kretsar tillämpas egna rättsregler, som inte alltid tar några intryck av svensk lagstiftning, och som upprätthålls av berörda parters våldskapacitet. För att motverka denna utveckling räcker det inte långt med vackra ord från talarstolar, utan här krävs resoluta, konkreta åtgärder av allt från grundskolan till domstolsväsendet. Enligt polisens bedömningar kommer det att krävas minst tio, kanske tjugo år av handfasta insatser för att återställa ordningen. I detta läge har vi rätt att kräva att regeringen åtminstone inte 'avlönar' dem som vi måste befria oss från. Den politiska oppositionen i riksdagen har ställt krav på tydliga, konkreta besked av regeringen om hur man avser att lösa problemen. Dessa klarsynta partier förtjänar allt opinionsstöd vi kan uppbringa!