Omstart för coronaviruset

Ytterligare en vecka med blött väder har gått och dagarna kortas i snabb takt efter omställningen till normaltid. Även om de avlövade träden vittnar om vinter i antågande, så har vi fortfarande inte haft någon egentlig frost. Vår vardag präglas tills vidare av isolering sedan coronaviruset sedan någon tid tagit ett nytt, fast grepp om befolkningen. Snart sagt alla kontakter med omvärlden går numera genom olika former av digitala kanaler.
Våra motionspromenader håller vi dock envist igång utan något hinder av myndigheters rekommendationer. Därmed kan jag konstatera att vi, i vår fiktiva långpromenad söderut, efter en blöt vecka tagit oss till köpcentret Marieberg söder om Örebro, där vi vilar ut i Mammons tempel.

I min strävan att ur omvärldens nyhetsrapportering försöka hitta positiva inslag har jag mestadels gått bet. Jag kan ändå notera att V-partiet nu bytt partiledare och ska i fortsättningen ledas av en kvinna med iranskt ursprung, vilket sannolikt ej kommer att ha någon nämnvärd inverkan på svenska politik.
Huvudspåret i nyhetsförmedlingen är ändå det amerikanska presidentvalet där kampanjerna nu går in på sista veckan. Utgången är som vanligt mycket svår att förutsäga och framtiden är inte enbart positiv oavsett vilken av åldringarna det är som drar 'kortaste strået'. Vinner Trump blir det miljö och klimat som får ta smällen och vinner Biden kommer istället ekonomin att bli lidande. USA har med andra ord, som av coronapandemin värst drabbade nation, att välja mellan pest eller kolera.
Som om allt detta inte var nog, drabbades Turkiet och östra Medelhavet för några dagar sedan av en av de kraftigaste jordbävningarna i området i modern tid - många dödsfall och ännu flera skadade, förutom alla dem som 'bara' blivit hemlösa är som vanligt resultatet.
Det mest positiva som jag kommer på, som grinig gammal gubbe, är att Halloween i år, till följd av coronasmittans spridning, kommit att firas utan ungarnas attacker med 'bus eller godis'. Det tycker jag är ett bra stöd för att med lite andakt kunna fira Allhelgonadagen och minnas bortgångna anförvanter. När vi  nu avråtts från att besöka kyrkogården har vi istället tänt ett ljus på köksbordet för våra nära som lämnat oss. Som motvikt och framåtseende gläds vi över en video vi fick idag med en skrattande liten pojke, vårt yngsta, fyra månader gamla, barnbarnsbarn.