I väntan på vintern

Gråmulet höstväder har nu slagit till med full kraft. Under en hel vecka har vi sett solen max en timme. Följden blir ju ett allt tyngre, deprimerande mörker. Inte heller den sociala situationen har förbättrats sedan andra vågen av coronasmittan expanderat kraftigt. Efter att vi i ett par veckor fått en liten förbättring av vår rörelsefrihet har nu även vårt län fått fulla restriktioner och vi får finna oss i en fortsatt karantänssituation ytterligare ett antal veckor. Fortfarande vet ingen hur länge eländet fortsätter. En ljusglimt är ändå yngsta barnbarnsbarnets dop igår, även om fick ta del av ceremonin i digital form. Det är ju en påminnelse om att livet går vidare i nya generationer och att vi som fått leva ett långt liv ska glädjas åt det.
Det enda som vi, alla restriktioner till trots, ändå tagit oss rätten till är våra dagliga motionspromenader, som faktiskt ökat lite i omfattning den senaste tiden. Det gör att vi på vår fiktiva långpromenad nu kommit till trakten av Grönlid söder om Askersund, efter att i dis och dimma ha kämpat oss fram genom Tivedens skogar.

Även ute i stora världen pressas människorna på olika sätt av coronapandemin. Flera europeiska länder har åter börjat stänga ner samhället och på många håll har stora protestaktioner mot detta startats av frustrerade människor. Även om man kanske innerst inne förstår det vällovliga syftet, så är det många som inte klarar av att hantera alla inskränkningar man blir påtvingad. Följdverkningarna av ekonomisk skada blir samtidigt allt mer påtaglig och de värst drabbade länderna ser redan nästan oövervinnerliga problem. Allra värst är det kanske för dem vars försörjning till stor del bygger på turismen, som nu nästan helt upphört med tomma hotell, restauranger och badstränder som de tydligaste markörerna.
På andra sidan Atlanten har man, förutom de svåraste coronanangreppen, att genomlida efterdyningarna efter presidentvalet. Det är pinsamt att betrakta hur världens mäktigaste nation har en 'gammal gubbe' på toppen som vägrar att inse att han förlorat valet och istället anklagar motståndaren för valfusk. Det är ett bottenlöst förakt för de medborgare han haft förtroendet att leda. Inte ens när delstatsdomstolar gör tummen ner för honom vill han ge sig. Det är tragiskt att se hur en seriös process i ett civiliserat land kan tillåtas påminna om hur fyraåringar kastar sand på varandra på dagisets lekplats!