Är det bra med Sverige?

De senaste dagarna har vi fått uppleva en försenad 'brittsommar' med som mest över 19 grader på utetermometern. Tillsammans med några nattliga regn har den grönska i naturen som vi höll på att förlora i somras hållit sig förvånande bra. Nu har dock björkarna gett upp och börjat gulna. I förrgår kväll drabbades vi av ett oväntat och olustigt fenomen med nästan tropiskt mörker. Det har senare förklarats av meteorologerna som en kombination av tung molnighet och rök och sotpartiklar som förts hit med sydliga vindar från de stora skogsbränderna som pågår i Portugal.
För vår egen del har vi mest hållits oss på hemmaplan, men har gjort en långpromenad på landsbygden norr om stan och igår ett besök på östra köpcentret. Det har också blivit en hel del trädgårdsarbete med att avrunda växtsäsongen till vintervila.

I samhällsdebatten har det börjat höras allt mer kritiska röster vad gäller regeringens bild av landets ekonomiska utveckling, som ledande ekonomer nu beskriver som målad i allt för ljusa färger. De hävdar att den tillväxt som syns i nyckeltalen är 'kraftigt dopad' av de senaste årens omfattande invandring till Sverige. De anser också att statsledningen blundar för de strukturella problem som finns i ekonomin och avstår från långsiktigt nödvändiga åtgärder. Också IMF pekar på en ganska tydlig svensk tillbakagång. Det försprång vi haft relativt övriga Europa är på väg att gå förlorat om inte kraftfulla åtgärder sätts in.
Det är inte särskilt svårt att instämma i denna kritik när man betänker den ökande privata skuldsättningen, främst driven av en bostadsmarknad i obalans, eller arbetsmarknadens problem med arbetslöshet kombinerad med rekryteringssvårigheter. Det senare gäller framför allt problemen med att få de de nytillkomna människorna i arbete. Minst lika allvarligt är långsiktigt den svenska skolans ständigt försämrade resultat i undervisningen. Det duger inte att låtsas som att alla dessa problem inte finns, utan här måste radikala förändringar till för att vända utvecklingen. Arbetslinjen måste återetableras på bekostnad av bidragslinjen i politiken och tydliga krav måste ställas på den enskilde individen att göra rätt för sig i samhället. Låt gå-politik leder alltid till undergång!