Våldtäkt på fosterlandet

Vårvädret har fortsatt, nu med temperaturer på 10 - 15 plusgarder och betydligt beskedligare vindar. Någon mätbar nederbörd har heller inte förekommit och varningarna för kommande vattenbrist blir allt mer relevanta för varje dag som går.
Vårarbetet i trädgården är nu i princip avklarat efter ett antal timmars arbete och ett par resor till återbruket. Vi har även för övrigt hållit oss mest här hemma förutom ett målarpass på torsdagen, men igår blev det en tur till västra grannkommunen där vi intog en bra och prisvärd fredagslunch på en för oss ny servering. Vi passade också på att ta en promenad i det som var våra hemtrakter för drygt 30 år sedan.

Igår inträffade så det som många befarat skulle drabba även vårt land, då en man av centralasiatiskt ursprung med en stulen lastbil mejade ner intet ont anande fotgängare på Drottninggatan i Stockholm. Det var ett terrordåd liknande dem som tidigare drabbat Nice, Berlin och London. Det tragiska resultatet blev fyra dödade och 15 skadade oskyldiga människor och en förstörd affärsentré. Den förmodade, och betydligt allvarligare, katastrofen uteblev dock då attentatsmannen misslyckades med att utlösa den sprängladdning han medförde i bilen. Konsekvenserna blev också ett kaotiskt dygn i huvudstaden sedan all kollektivtrafik stängts ner av säkerhetsskäl. Utövaren av attentatet kunde efter ett intensivt polisarbetet gripas efter tolv timmar och är nu anhållen för terrorbrott genom mord.
Förutom de tragiska konsekvenserna för alla inblandade ger händelsen en trist eftersmak genom massmediernas hysteriska bevakning av händelsen. Deras upphetsade frosseri i ovidkommande detaljer ger terroristen precis den uppmärksamhet han eftersträvat utan att någon som helst nyttighet tillförs samhället. En svensk före detta statsminister och utrikesminister sade i en intervju, att den brottslige utövaren "ska inte betraktas som något annat än en sjuk människa och inte tilldelas några politiska motiv till sitt handlande".
Konsekvenser av det inträffade blir givetvis också ett mera slutet och vaksamt samhälle, men för att undvika att ge terroristen någon revenue av sitt handlande måste ändå vår strävan vara att fortsätta vårt liv som vi tänkt oss, så oförändrat som möjligt