Socialismen på dekis

Med Valborg som en gammal markering för vårens fullbordande kan man tycka att vädret den senaste tiden varit en aning svalt, men idag kunde man sitta ute och med lättnad i klädseln njuta av riktig vårsol. Dessvärre har nederbörden fortfarande mest lyst med sin frånvaro och nu börjar det bli riktigt torrt i markerna - uppskattningsvis har det kommit ca 10 mm regn/snö under hela april.
Här hemma har vi idag tagit ännu ett steg mot sommarhalvåret genom att iordningställa altanen för utevistelse och igår gjorde vi en liten vårutflykt till Sura där vi tog en promenad utmed ån och sedan sedan besökte Stenhuset för att beskåda den pågående utställningen. Det är ett konstnärspar som visar oljemålningar och textilkonst, och det var till största delen klart sevärt,

Till den socialistiska ideologins beklagansvärda meritlista kan nu till exemplen Nordkorea, Kuba och Zimbabwe även fogas Venezuela, som efter regimens totala vanskötsel under flera år står inför ett hot om kolaps. Den europeiska, något mildare formen, kallad socialdemokrati, har inte lyckats förspilla lika mycket, och speciellt inte i vårt eget land där alliansregeringen under åtta år lyckades bygga en stabil grund för ekonomin. Det svaga väljarstödet har också hindrat den nuvarande regeringen från ett antal kostsamma 'reformer'.
Runt Europa ser man på många håll hur väljarna tröttnat på kollektivismens filosofi. I franska presidentvalet blev socialistpartiet utslaget med 6 procent, i Nederländernas fick PvdA lite över 5 procent i parlamentvalet i mars och labour förutspås ett förödmjukande nederlag i Storbritannien i juni. I Spanien är vänsterpartiet splittrat, i Österrike blev socialdemokraterna femma i presidentvalet förra året, i Grekland är Pasok i det närmaste utraderat och i Tyskland för SPD en tynande tillvaro i Angela Merkels koalition.
Förvisso kan man, med ovannämnda exempel på socialismen falisemang i minne, tycka att det är bra att den försvagats i vår egen region, men inte till priset av de populistiska rörelser som kommit i dess ställe. Därför är det hög tid att inse och erkänna att en marknadsekonomi på liberal grund är den kraft som har möjlighet att tillgodose den ekonomiska tillväxt som är förutsättningen för en välfärdsstat med förmåga att försörja sina medborgare på ett acceptabelt sätt!