Rättssamhällets haveri

De senaste dagarna har varit ett totalt bakslag för vårvädret. Det har varit mulet och grått, med blött snöfall under hela gårdagen, och idag på morgonen vaknade vi till en utetemperatur på nio minusgrader. Man känner verkligen för vårfåglarna som kommit hit och hoppats på bättre tider.
Själva har vi hållit oss här hemma med någon promenad i närområdet och lite småsysslor här hemma, men hustrun har dessutom förberett påskbordet till familjesammankomsten som vi ser fram emot i eftermiddag.

Den massmediala hystrien efter förra veckans terrorattack i Stockholm har nu börjat mojna, förmodligen på grund av att murvlarnas fantasi inte orkar kläcka några nya vinklar på den sorgliga händelsen. Nu har istället uppståndelsen flyttats över till de politiska ledarna i samhället, som yrvaket försöker hantera en situation som de uppenbarligen var mycket dåligt förberedda på. Ett tydligt inslag i detta är strömmen av överbud om den svenska poliskårens expansion ifråga om antalet anställda. Alla partier utom V-partiet har överträffat varandra med en kulminering på S-partiets kongress där slutbudet blev 30 000. Med tanke på hur mycket ogjort jobb som redan lagrats av allt från villainbrott till rånmord, behöver de säkert inte bli arbetslösa, men det behövs dessutom en fungerande organisation av arbetet och där är bristerna också stora.
Ett stort dilemma i hanteringen av problemen är att dåliga arbetsvillkor och låga löner gör polisyrket mindre attraktivt. Många poliser lämnar yrket i förtid och polisutbildningen kan inte fylla de platser som ställs till förfogande. Tillsammans med ett i övrigt tungrott rättsväsande ser det dystert ut för möjligheten att få rätsida på en utveckling som på många håll gått ur kontroll. I grunden har värnandet om personlig integritet medfört ett slags outtalad tolerans för kriminaliteten i samhället. Det är hög tid att flytta fokus från brottslingen till brottsoffret för annars hjälper det inte hur många nya poliser som tvingas se hur deras arbete bara leder till överslätande utfall i de dömande instanserna. Det måste ställas krav på människorna att stå för sina gärningar och ta konsekvenserna av detta!