söndag 7 augusti 2016

Vart går Europa

Vädermässigt har vi nu typisk svensk sommar med lagom temperatur och ömsom solsken, ömsom någon regnskur. I väntan på säkrare väderprognoser har vi hållit oss på hemmaplan och aktiviteterna har blivit långpromenader i stan, och i avsaknad av kommersiella TV-kanaler behöver vi inte lägga någon tid på OS som nu inletts i Rio de Janeiro. Igår blev det således en långpromenad i de norra stadsdelarna och idag en dito på Björnö. I kampen med jordgetingarna är det för tillfället fördel för mig eftersom ingen av dem nu visat sig på två dygn.

Ett kritiskt läge i betydligt större skala kan skymtas vid den europeiska horisonten. Det brukar heta att en olycka kommer sällan ensam och för Europa och framför allt EU finns för närvarande en rad faktorer med osäker utgång att se fram emot. Internt råder oklarhet om flyktingströmmarnas hantering och terrorhotens bekämpning, men också om konsekvenserna av Storbritanniens Brexit. Externt väntar effekter av höstens presidentval i USA, den ryska utrikespolitikens aggressiva attityd och relationerna till Turkiet efter det misslyckade försöket till statskupp.
Hela paletten pekar i alla dess delar på ett ökat behov av samverkan mellan EU-länderna. Ett enat Europa är en helt nödvändig förutsättning för en framgångsrik utveckling för kontinentens framtid och utrymmet för enskilda länders ambitioner att ta för sig krymper snabbt. Några väsentliga nyckelfrågor är fastställandet av EU:s frihandelsavtal med USA och Natos form och kapacitet efter maktskiftet i USA. Det senare kan även påverkas av utvecklingen i Turkiet där ett närmande till Ryssland snabbt kan förändra scenografin. Turkiet spelar dessutom en nyckelroll för utformningen EU:s framtida flyktingpolitik.
Min inneboende vilja till positivt tänkande vill hindra mig från att se mörkt på Europas framtid, men jag måste i ärlighetens namn tillstå att blindskären för navigeringen för tillfället är oroväckande många. Låt oss därför hoppas att EU:s ledande politiker har vilja och förmåga att neutralisera hoten och att driva det europeiska fredsprojektet vidare med fortsatt framgång.

Inga kommentarer: