Kärnkraft på dödsbädden

Vi är nu inne i en period av klart och kallt vårvinterväder och har fortfarande sluppit undan vidare tillägg av snö, vilket känns lättsamt och bra. Igår tillbringade vi det mesta av tiden med ärenden inne i stan och började med ett läkarbesök för hustrun. På eftermiddagen var det dags för målarpass för mig medan hon var hemma och tog det lugnt efter behandlingen. På kvällen bar det sedan av till stan för tredje gången, då för årsmöte i Club Artis, som vi båda deltog i.
Idag har det blivit en del efterarbete efter årsmötet med protokollskrivning och annat och sedan åkte vi ut till västra stadsdelen för att uträtta några inköpsärenden. Full fart med andra ord, på pensionärerna!

Full fart är det emellertid inte på kärnkraftverket i Simpevarp. Denna vemodets dag fick vi det slutliga beskedet om att Sveriges första kärnreaktor i kommersiell skala, Oskarshamn 1, ska slutgiltigt stängas ner nästa år. Den har nu, med undantag för ett antal revisionsavställningar, varit i drift i 45 år, och har därmed förvisso uppnått den från början planerade tekniska livslängden. Till saken hör emellertid att det inte är tekniska svagheter som är skäl till avställningsbeslutet utan politiska och ekonomiska. Det blir en enveten fortsättning på den närmast inbecilla energipolitik som grundlades i Torbjörn Fälldins 1970-tal och som fick sin första bekräftelse i de för tidiga avstängningarna av Barsebäck 1 och 2 åren 1999 och 2005.
Nu väntar närmast inom tre till fem år avstängning av Oskarshamn 2 och Ringhals 1 och 2, även här till följd av att kraftiga prissänkningar på fossila bränsle fått kraftiga effekter på elpriset i Europa samtidigt som den svenska kärnkraften lider tungt under en orättfärdig effektskatt. Konsekvenserna av detta blir mycket kontraproduktiva mot de klimatmål som EU-länderna strävar emot. Med stängningen av ovan nämnda reaktorer försvinner drygt 10 procent landets kapacitet för elgenerering och en koldioxidfri elproduktion som är 50 procent större än all nu installerad vindkraft i Sverige. För att kompensera bortfallet med ytterligare vindkraft krävs utbyggnad av ca 4 000 fullstora vindmaskiner till en kostnad av minst 120 miljarder kronor. Därtill kommer den ersättningskraft som behövs när det inte blåser.
Vi som vet och har förstått vad allt detta handlar om, väntar nu på att bubblan ska brista och den första elransoneringen blir en realitet, sedan får vi se om de tondöva politikerna vaknar upp och ser vad som hänt. Säker och prisvärd elproduktion i Sverige är just nu inte någon självklarhet!