Klen regeringsförklaring

Igår sken en höstsol över oss och vi hann med både en promenad i närområdet och sedan en tur till stan för veckans målarpass där hustrun arbetade med ett vildmarksmotiv i akvarell medan jag började på en repris av min senast gjorda pennteckning. Det är inte helt vanligt med intresse från två håll på ett och samma motiv.
Förutom en promenad till stormarknaden blev det idag mest aktiviteter på hemmaplan p g a ihållande regn. Jag började med att höstgödsla gräsmattan innan vattenflödet uppifrån satte igång. Sedan kokade vi var sin sort av äppelsylt för att på eftermiddagen bänka oss för att se SVT:s referat av riksmötets öppnande, vilket som vanligt följde de högtidliga, men något uppstyltade traditionerna.

Bortsett från mötets symboliska betydelse var det självfallet statsministerns regeringsförklaring som motiverade oss att spendera vår tid på föreställningen. Man kan dessvärre inte påstå att det var någon särskilt sensationell presentation. Det mesta som Löfven hade att säga var redan känt och talet saknade nästan helt konkretisering av en rad generella, politiskt korrekta ståndpunkter. Det var också en tydlig bekräftelse på den befarade övergången från 'jobblinjen' till 'bidragslinjen' i svensk politik. Genomslagen från Mp och V var tydliga på många punkter, vilket nu den borgerliga oppositionen får svälja i och med den s k Decemberöverenskommelsen. Som vanligt, när vänsterfalangen håller i taktpinnen, präglades programmet av stora löften om allt till alla, men väldigt lite om hur kalaset ska betalas. Men skattehöjningar på totalt runt 50 miljarder kronor har ju förstås redan aviserats i förhandsinformationen.
För min egen del tror jag inte att ett lands styrning kan grundas på svepande och i det närmaste oöverblickbara formuleringar. Den här gången fanns bland de centrala delarna i statsministerns framställning att Sverige ska fortsätta att välkomna människor på flykt, att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet år 2020 och att Sverige ska vara 'fossilfritt' år 2050. Detta är belysande exempel på sakfrågor som vi för stunden har litet eller inget begrepp om förutsättningarna för. Istället borde regeringen kanske lägga mera krut på t ex hur den snabbt ökande bostadsbristen ska mötas och hur de försämrade resultatet i det som skulle vara 'världens bästa skola' ska bemästras.