Grekland vid nytt vägskäl

De senaste dagarna har även vi fått vår beskärda del av den nederbörd som så rikligt drabbat andra delar av landet. I morse kunde jag tömma ut 45 mm ur regnmätaren och räknade snabbt ut att det på två dagar fallit ner 36 000 liter vatten på vår tomt. Det är mer hälften av vår årsförbrukning i hushållet och då förstår man lätt vad litet man kan uträtta med slang och vattenkanna.
Igår eftermiddag blev det emellertid slut med nederbörden vilket passade bra eftersom det på kvällen var dags för årets Kulturnatt. Vi passade på att besöka flera av våra målarkollegers utställningar där mycket sevärt fanns att skåda. Sedan avslutade vi med att lyssna på ett framträdande av det lokala poprock-bandet Poplinrock, en grupp som bildades av några musikaliska västeråsare i slutet av förra århundradet. I nu uppnådd pensionsålder är de med sin 60-talsmusik still going strong och nostalgifaktorn var hög. Lokalen de uppträdde i var sprängfylld till sista ståplatsen med en mer eller mindre gråhårig publik.
Idag har det varit soligt, men nu skockar sig åter molnen. Det blev i alla fall tillfälle till den inte så entusiasmerande sysselsättningen med att klippa gräsmattan, som nu efter allt vatten från ovan växer det så det knakar. Nu ska vi strax, som betydligt trevligare aktivitet, istället besöka yngsta dottern för att fira dotter-dotterns födelsedag.

Något att fira har väl däremot knappast grekerna som idag går till val för tredje gången i år. Landets valtrötta och misstrogna invånare har in i det sista fått höra av den avsuttne vänsterledaren Tsipras att de ska få stabilitet och stegvis befrielse från alla umbäranden som varit deras vardag hittills i år. Hans anhängare jublar och hälsar honom som en frälsare. De flesta grekerna har dock aldrig riktigt trott på den optimism han försöker sprida men inser samtidigt att det kommer att ta lång tid att rätta till följderna av ett par decenniers ekonomiskt vanstyre i landet. Störst är besvikelsen hos ungdomarna, som fäst stora förhoppningar till vänsterns löften, men som nu istället får lida under en 50 %-ig ungdomsarbetslöshet.
Möjligen bli det nu ungdomarna som kommer att avgöra Greklands politiska framtid. Ytterkantspartier till både höger och vänster lockar med mer eller mindre trovärdiga idéer om hur allt ska bli bättre och svårigheterna att få ihop en bärkraftig regering är enorma. Viktigast är det nog att nu ge hopp om en bättre framtid så att inte ungdomarna börja lämna landet. Europa har redan mer än tillräckligt med folkvandring för närvarande!