Ett slag för NATO

Med höstens inträde blev vädret, föga överraskande, kallare men framför allt regnigt. Det har snart regnat 18 timmar i sträck och i vanlig ordning har motorvägen nere i stan drabbats av översvämning. Det borde vara en prioriterad fråga för Trafikverket att rätta till detta ständigt återkommande elände. Vi lyckades igår hitta en lucka i regnandet så vi fick en promenad i närområdet. Idag har vi inte kommit längre än till postlådan och det har fått bli innesysslor för hela slanten.

I början av veckan offentliggjordes en nyhet som kan bli början till en milstolpe i svensk utrikes- och säkerhetspolitik, när C-ledaren Lööf meddelade att hennes parti avser att verka för ett svenskt medlemskap i Nato. De ansluter sig därmed till övriga borgerliga oppositionspartier i denna fråga. Utspelet är för många sensationellt eftersom (C) under det senaste halvseklet varit benhårt övertygade om neutralitetspolitikens fördelar för Sverige. De senaste årens allt mer aggressiva hållning hos Ryssland under Putin har uppenbarligen fått även de mest grundmurade patrioterna att komma till insikt om moder Sveas tilltagande bräcklighet i försvarshänseende.
Eftersom vårt land idag i allt väsentligt medverkar i Nato:s verksamhet och dessutom har långt gående åtaganden inom EU:s försvarssamverkan kan de säkerhetsgarantier som fullvärdigt medlemskap medför bara bli till gagn för oss med endast marginell ökning av våra åtaganden. För att uppnå målet återstår sedan att S-partiet kommer till insikt om riskerna som demonstreras av de pågående konflikterna i östra Europa. Om återstoden av det politiska spektret finns knappast något hopp: V-partiet kommer inte att överge sin kommunistiska tradition, Mp lever i sin egen värd med stora skygglappar och SD är emot allt som har med utlandet att göra.
Låt oss därför hoppas att borgarna och socialdemokraterna för en gångs skull så småningom kan förenas i ett beslut som i sämsta fall kan bli helt avgörande för vår säkerhetsmässiga framtid!