Pajkastning bland partiledarna

Igår gjorde sommaren ett litet försök att ta kommando över vädret med både sol och värme. Idag hade hon dock tappat orken med mycket moln och en del blåst. Först framåt eftermiddagen fick vi tillbaka lite av den bättre varianten. Då passade vi på att ta en promenad i närområdet. Igår började jag dagen med att baka frallor och hårt tunnbröd och sedan tog vi en tur till östra köpcentret för att proviantera. För övrigt har det blivit pyssel på tomten, där det alltid finns något som väntar på att bli gjort.

Idag var det dags för vårriksdagen att sätta punkt för sin session med den stora partiledardebatten. Det är inte utan att S-partiets för närvarande usla opinionsutfall pekar på en begynnande desperation hos partiledaren. Bland annat tog sig detta uttryck i en animerad diskussion med Jimmy Åkesson om dennes och SD:s bakgrund i gamla nazistiska kretsar. Åkesson attackerades också av MP:s Romson med anklagelser om inhuman flyktingpolitik och vägran att efter ett replikskifte, såsom brukligt, skaka hand med Åkesson. Man kan ana att den rödgröna halsstarrigheten har sina rötter i SD:s imponerande utveckling av sitt opinionsstöd. Vad de kanske inte tänkte på, är att de genom sitt agerande gav Åkesson en oberättigad central plats i debatten, samtidigt som deras delvis oproffsiga uppträdande förpassade dem själva till sandlådan. De gamla Allianspartierna, som förde en konstruktiv och framåtriktad debatt, fick på det här sättet inte den plats de förtjänade i mediebevakningen, där Åkesson fick stort utrymme.
Sett från läktarplats kan man bara konstatera att de rödgröna fortfarande saknar den stringens som regeringsinnehavet kräver. Därför kan man befara att den svaga ledningen av landet kommer att bestå under överskådlig framtid, om det nu inte, som vissa bedömare börjat tala om, blir nyval inom de närmaste tolv månaderna. Sverige mår inte bra av det apspel som politiken nu reducerats till!