Åkessons återkomst

Igår hade vi en strålande solig dag och efter lite vardagliga sysslor här hemma tog vi på eftermiddagen en riktig långpromenad till stan för att besöka konstutställningen som vi själva varit med att hänga på Club Artis. Resultatet får anses som gott och ganska många besökare passerade och bland dessa även vår äldsta dotter.
Idag har det istället varit en helt 'solfri' dag med inslag av regn, vilken vi lämpligtvis planerat in för bakning. Det blev också mycket producerat - hustrun bakade danskt grovbröd och två sorter kaffebröd med jag gjorde veteskorpor, finska rågbitar och hårt tunnbröd.

Ute i stora världen har Jimmie Åkesson gjort comeback som SD-ledare efter sjukskrivningen för utmattningssyndrom och i sitt första framträdande gjorde han klart att han kandiderar för ytterligare en period som partiordförande. Nu ska det visa sig om han kan få ordning på sitt minst sagt turbulenta parti som direkt eller indirekt skapat kaos i den svenska politiska ankdammen. Hans 'partivänner' har ju inte bara bråkat med hela det parlamentariska systemet utan har dessutom kört ett antal interna fighter. Ett i det närmaste öppet krig mellan partiledningen och partiets ungdomsförbund, SDU, har slutat med att flera av ungdomsförbundets ledare uteslutits ur partiet.
Den intressanta frågan blir nu hur Åkessons återkomst kommer att påverka maktbalansen inom partiet. Utifrån har partiet en behaglig medvind i opinionsmätningarna och kan utan problem flytta fram sina positioner så länge den trenden håller i sig. Men partiet har nått dit trots Åkessons frånvaro och det är idag inte givet vem i partitoppen som sitter med de starkaste korten. En irriterande skamfläck för SD, förutom delar av dess partiprogram, är metoden att utesluta dissidenter från partiet. Det ger obehagliga ekon från alla totalitära regimer som världen hittills tvingats bekanta sig med. Det borde stämma sympatisörerna i väljarkåren till eftertanke, om man nu inte ser sig själv som en självklar medlem av nomenklaturan.