Urspårade konstpriser

Varannandagsvädret har fortsatt och igår hade vi en riktigt solig dag. Den dagen började jag med att ta husbilen till Bilprovningen där den gick igenom all granskning utan en enda anmärkning. Det är ju inte så illa när bilen nu är inne på sitt 16:e år. Sedan blev det vanliga hemmasysslor, med bl a gräsklippning, innan det på kvällen var dags för möte med terminsavslutning i Club Artis. Där stod det på programmet bl a bedömning av medlemmarnas verk på Vårsalongen, vilken gjordes av konstnären Unna Katz, med en både proffsig och underhållande genomgång. Omdömet om våra egna insatser var överraskande positivt med bara några mindre randanmärkningar.
Idag var så vädret istället grått och regnigt, men ganska varmt. Vi hann med en promenad i de norra stadsdelarna under förmiddagen, men sedan har vi fått ägna oss åt innesysslor på hemmaplan.

Igår kunde den som så ville sitta och förvåna sig över människors val av placering av sina överskottspengar. Enligt ekonomernas läroböcker är det ju värdesäkerhet och avkastningsförväntningar som ska vara ledande för hur kapital bäst placeras. Med detta i minne kan man filosofera över konstmarknadens utveckling under senare år. Vi har från tid till annan, vid besök på lokala utställningar, funderat över de allt högre priserna, även på mera mediokra verk. Svaret på detta är kanske någon form av smitta från den internationella konstmarknaden där följande exempel kan tas som illustration:
- Picassos 'Les femmes d'Alger' igår såld för 1,5 miljarder kronor (1 500 000 000 kr) i New York är rekord för en auktionsförsäljning,
- den dyraste försäljningen hittills är dock Paul Gauguins 'Nafea faa i poipo' såld privat för 2,48 miljarder kronor till en okänd köpare,
- med känd köpare är annars det dyraste verket Paul Cézannes 'Kortspelarna' som sålts till den kungliga familjen i Qatar för 2,06 miljarder kronor.
Som ett mått på takten i prisutvecklingen kan man notera att en oljetriptyk - Tre studier av Lucian Freud - av Francis Bacon, såld 2013 av Christies i New York för 1,18 miljarder kronor var det då dyraste verket som sålts på auktion.
Min reflektion till detta är att det just nu finns för mycket vilsekomna pengar och för få produktiva placeringsmöjligheter i världen, samt att 'inga träd växer upp i himlen'. Vi som var med på 1980-talet kan dra oss till minnes hur många 'konstälskare' som den gången gick in i väggen i den svenska s k kasinoekonomin!