Silver och silver

Gårdagen upptogs till en del av föreningslivet då jag under förmiddagen hade ett styrelsemöte på Club Artis. Under tiden besökte hustrun sin optiker för synkontroll och val av nya glasögon. Här hemma blev det sedan ännu ett pass framför TV:n då vi fick se de svenska damerna åka hem stafettsilvret i skid-VM. På kvällen var det dags för medlemsmöte i släktforskarklubben där vi fick lyssna till en intressant föreläsning om den svenske bondens villkor i samhället på 1700- och 1800-talen. Den gav flera aha-upplevelser och påminnelse om hur mycket det finns kvar att känna till om historiens gång. Vem kunde t ex föreställa sig att hemmansägare på den tiden var ålagda att, efter ett invecklat system, betala fönsterskatt, eller att det i deras bouppteckning kunde stå infört ägarskap av hund, som kunde klassas som en jakthund, en stor onyttig hund eller en liten onyttig hund. Massor med liknande konstigheter presenterades.
Idag tog vi en långpromenad i närområdet och passade då också på att inta vår fredagslunch på 'vår egen' kebabrestaurang här i grannskapet. Efter det var det åter dags att bänka sig vid TV:n, denna gång för herrstafetten i skid-VM, där de svenska atleterna även de fick nöja sig med silver efter att norrmännen blivit övermäktiga. Men marginalen var hårfin - ca en halv meter. Parallellt höll vi på med brödbak, danskt grovbröd för hustrun och hårt tunnbröd för min egen del.

En sorglustig historia i Göteborg tycks nu vara på väg mot sitt slut. En bussförare som i tolv års tid kört s k spritbussar till Tyskland har blivit dömd till 50 timmars samhällstjänst för smuggling och nu har han bestämt sig för att börja köra skolbuss istället. Han tycker samtidigt att det är orättvist att han som transportör blir den som får ta ansvaret för all smuggelsprit som hans passagerare har släpat hem. Nu ska det emellertid bli annan ordning sedan bussbolaget förbjudit sina chaufförer att 'ta på sig' passagerarnas överinköp vid tullens kontroller.
Tydligen förekommer denna 'osynliga' spritimport i närmast industriell skala och närmast reducerar den svenska alkoholpolitiken till ett skämt. Kanske borde det vara dags att lyfta av det svenska förmyndaroket av medborgarna och låta var och en själv få avgöra sin konsumtion. Man misstänker ju lätt att det egentligen är spritskatten som är politikens främsta syfte, medan de anförda hälsoskälen egentligen bara är svepskäl.